Hiss: Jamie Oliver
Tjenare, hej hej! Idag tänkte jag hissa Jamie Oliver, min favoritkock i hela vida världen!
När jag slöstirrade på TV:n förut så dök nämligen Jamie upp i rutan. Han stod på en båt och tillagade fisk. Men inte vilken fisk som helst, utan fisk som kan fungera som "substitut" i stället för de vanliga matfiskarna. Det är ju nämligen så att utfiskning är ett stort problem. Arterna som man oftast ser i affären, till exempel torsk, kommer att försvinna förr eller senare om vi äter samma hela tiden.
The Big Fish Fight är en kampanj för världens fiskar. Den är ett samarbete mellan tre kockar; Jamie Oliver, Gordon Ramsay och Heston Blumenthal, och går ut på att öppna ögonen på allmänheten om problemet med utfiskning. De vill visa att man kan tillaga goda rätter även av andra fiskar än de vanliga. Bara den här kampanjen får en hissning av mig! Bra jobbat!
Jamie Oliver är engagerad. I människor och naturliv. År 2005 startade han en kampanj, Feed me better, som gick ut på att få brittiska skolor att servera eleverna bättre mat. I TV-programmet "Jamie Oliver's food revolution" försökte han inspirera amerikaner att äta nyttigare. Han har tränat unga vuxna med svår bakgrund till att kunna göra karriär inom restaurangbranschen genom att skapa en internationell serie restauranger vid namn Fifteen.
Personligen tycker jag att han är inspirerande och han verkar vara en väldigt varm person. För mig är han inte bara en skicklig kock, utan också en ikon. Men det som gör att han, och inte till exempel Gordon Ramsay, är min favoritkock i hela vida världen, är att han är så folklig. I programmet där han lagar en hel middag på 30 minuter så lagar han mat precis som alla andra, med "fusk"-ingredienser i förpackning. Varför krångla till det? Jag tror att han alltid kommer att vara Den nakne kocken, trots att han har lagt det namnet bakom sig sedan länge.
När jag slöstirrade på TV:n förut så dök nämligen Jamie upp i rutan. Han stod på en båt och tillagade fisk. Men inte vilken fisk som helst, utan fisk som kan fungera som "substitut" i stället för de vanliga matfiskarna. Det är ju nämligen så att utfiskning är ett stort problem. Arterna som man oftast ser i affären, till exempel torsk, kommer att försvinna förr eller senare om vi äter samma hela tiden.
The Big Fish Fight är en kampanj för världens fiskar. Den är ett samarbete mellan tre kockar; Jamie Oliver, Gordon Ramsay och Heston Blumenthal, och går ut på att öppna ögonen på allmänheten om problemet med utfiskning. De vill visa att man kan tillaga goda rätter även av andra fiskar än de vanliga. Bara den här kampanjen får en hissning av mig! Bra jobbat!
Jamie Oliver är engagerad. I människor och naturliv. År 2005 startade han en kampanj, Feed me better, som gick ut på att få brittiska skolor att servera eleverna bättre mat. I TV-programmet "Jamie Oliver's food revolution" försökte han inspirera amerikaner att äta nyttigare. Han har tränat unga vuxna med svår bakgrund till att kunna göra karriär inom restaurangbranschen genom att skapa en internationell serie restauranger vid namn Fifteen.
Personligen tycker jag att han är inspirerande och han verkar vara en väldigt varm person. För mig är han inte bara en skicklig kock, utan också en ikon. Men det som gör att han, och inte till exempel Gordon Ramsay, är min favoritkock i hela vida världen, är att han är så folklig. I programmet där han lagar en hel middag på 30 minuter så lagar han mat precis som alla andra, med "fusk"-ingredienser i förpackning. Varför krångla till det? Jag tror att han alltid kommer att vara Den nakne kocken, trots att han har lagt det namnet bakom sig sedan länge.
Nobels fredspris
Efter tentan idag, åkte jag hem, gjorde en snabb lunch och knäppte på TV:n. I rutan ser jag en afrikansk kvinna som håller tal. "Vad är det här om?" tänkte jag. Nobels fredspris handlade det om.
Kvinnan som höll tal var Leymah Gbowee. Hon är en av de tre kvinnor som i år fick dela på Nobels fredspris. Hon ledde 2003 en grupp kvinnor som protesterade mot orättvisor och korruption i Liberia.
Nästa talare var Tawakkol Karman, en ung kvinna som under den Arabiska våren ledde unga i en fredslig demonstration i Jemen.
Jag missade tyvärr det första talet, som hölls av Ellen Johnson Sirleaf, men hon är Liberias nuvarande president. Hon är också Afrikas första kvinnliga statsöverhuvud.
Jag är tyvärr inte insatt i vad som har hänt och fortfarande händer i Afrika. Vad jag vet är dock att dessa kvinnor verkligen har förtjänat fredspriset och att de är värda att se upp till. De säger nej till förtryck. De kämpar för sina egna och för alla andras rättigheter. De vet vad de vill och de tvekar inte att sträva efter det, trots egna uppoffringar. Med bestämda röster för de sina folks talan. Och det behövs verkligen människor som vågar. Det behövs starka kvinnor som inte finner sig i förtryck, varken mot kvinnor eller mot samhället i stort. Men det krävs också samarbete och hårt slit. Det krävs envishet och styrka. Det krävs övertygelse.
Tawakkol Karman var övertygad i sin sak när hon berättade att världen kommer att bli fri och fredlig. Alla vill det och alla strävar efter det. Om alla hjälps åt så kan det bli så. Nej, det kommer att bli så, oundvikligen. "Drömmer jag för stort?" frågade hon med ett busigt leende. Svaret är nej. Så länge det finns människor som hon och hennes kolleger, viljestarka människor som inte viker sig, så länge det finns samarbete, så kommer det att bli så.
Och jag vill tacka dessa kvinnor, eftersom de ger mig hoppet tillbaka. Det kanske är så att det finns hopp för fred, för rättvisa och för jämlikhet. Vi kanske faktiskt kommer att kunna leva tillsammans med ömsesidig respekt och förståelse i framtiden.
Kvinnan som höll tal var Leymah Gbowee. Hon är en av de tre kvinnor som i år fick dela på Nobels fredspris. Hon ledde 2003 en grupp kvinnor som protesterade mot orättvisor och korruption i Liberia.
Nästa talare var Tawakkol Karman, en ung kvinna som under den Arabiska våren ledde unga i en fredslig demonstration i Jemen.
Jag missade tyvärr det första talet, som hölls av Ellen Johnson Sirleaf, men hon är Liberias nuvarande president. Hon är också Afrikas första kvinnliga statsöverhuvud.
Jag är tyvärr inte insatt i vad som har hänt och fortfarande händer i Afrika. Vad jag vet är dock att dessa kvinnor verkligen har förtjänat fredspriset och att de är värda att se upp till. De säger nej till förtryck. De kämpar för sina egna och för alla andras rättigheter. De vet vad de vill och de tvekar inte att sträva efter det, trots egna uppoffringar. Med bestämda röster för de sina folks talan. Och det behövs verkligen människor som vågar. Det behövs starka kvinnor som inte finner sig i förtryck, varken mot kvinnor eller mot samhället i stort. Men det krävs också samarbete och hårt slit. Det krävs envishet och styrka. Det krävs övertygelse.
Tawakkol Karman var övertygad i sin sak när hon berättade att världen kommer att bli fri och fredlig. Alla vill det och alla strävar efter det. Om alla hjälps åt så kan det bli så. Nej, det kommer att bli så, oundvikligen. "Drömmer jag för stort?" frågade hon med ett busigt leende. Svaret är nej. Så länge det finns människor som hon och hennes kolleger, viljestarka människor som inte viker sig, så länge det finns samarbete, så kommer det att bli så.
Och jag vill tacka dessa kvinnor, eftersom de ger mig hoppet tillbaka. Det kanske är så att det finns hopp för fred, för rättvisa och för jämlikhet. Vi kanske faktiskt kommer att kunna leva tillsammans med ömsesidig respekt och förståelse i framtiden.
Plugg, hotell, tentor och Karlstad
Tjo.
Vaknade med absolut ingen lust att plugga idag. Undrar om det är bieffekten från gårdagens maraton-pluggdag. Kanske. Igår läste jag igenom islam, judendomen och kristendomen en gång till, gick igenom allt och kollade upp saker jag missat. Jag började också kika på hinduismen igen, men när ingenting gick in så bestämde jag mig för att det var kört för igår.
Nu sitter jag här, fortfarande iklädd morgonrock och täcke, och känner att jag borde läsa på om hinduismen, buddhismen, jainismen och sikhismen. Det enda som händer är dock att jag slösurfar och gäspar.
Imorgon är tentan och jag kan bara hoppas att jag fixar det, men framför allt vill jag fixa nästa veckas tenta, så att jag slipper tänka på hindi en månad extra. På tal om hinditentan, så upptäckte jag att jag omöjligt skulle hinna dit i tid, eftersom jag bor i Bålsta och den är på en lördag. (Det går inga bussar tidigt på morgonen på lördagar.)
Min lösning på problemet: Jag bokade hotellrum i Uppsala! Nästa fredag efter den sista repetitionslektionen ska jag knalla ner till hotellet, som ligger precis vid centralstationen (det heter till och med Hotell Centralen eller något liknande), repetera för mig själv, köpa med en Big Mac till middag och sova lugnt och fridfullt. På tentadagen ska jag gå upp... säg, vid sju kanske? Jag ska i lugn och ro duscha, klä på mig mysiga kläder, gå och äta en rejäl hotellfrukost, checka ut och gå bort till tentamen. Jag älskar människans sätt att lösa problem. Det här var Hannas idé också, så henne tackar jag. Duktig hjärna.
Efter tentan ska jag åka till Bålsta och samma ögonblick jag klivit över tröskeln så ska jag packa. Sen kommer familjen och hjälper mig och dagen efter, alltså den 18 december, så åker vi till Karlstad. Då flyttar jag hem igen. Undrar om jag kommer stå ut med att bo med min familj igen... xD
I vilket fall som helst, plugga var det, ja! Okej! Nu eller aldrig! Nu kör vi! osv.
Nu sitter jag här, fortfarande iklädd morgonrock och täcke, och känner att jag borde läsa på om hinduismen, buddhismen, jainismen och sikhismen. Det enda som händer är dock att jag slösurfar och gäspar.
Imorgon är tentan och jag kan bara hoppas att jag fixar det, men framför allt vill jag fixa nästa veckas tenta, så att jag slipper tänka på hindi en månad extra. På tal om hinditentan, så upptäckte jag att jag omöjligt skulle hinna dit i tid, eftersom jag bor i Bålsta och den är på en lördag. (Det går inga bussar tidigt på morgonen på lördagar.)
Min lösning på problemet: Jag bokade hotellrum i Uppsala! Nästa fredag efter den sista repetitionslektionen ska jag knalla ner till hotellet, som ligger precis vid centralstationen (det heter till och med Hotell Centralen eller något liknande), repetera för mig själv, köpa med en Big Mac till middag och sova lugnt och fridfullt. På tentadagen ska jag gå upp... säg, vid sju kanske? Jag ska i lugn och ro duscha, klä på mig mysiga kläder, gå och äta en rejäl hotellfrukost, checka ut och gå bort till tentamen. Jag älskar människans sätt att lösa problem. Det här var Hannas idé också, så henne tackar jag. Duktig hjärna.
Efter tentan ska jag åka till Bålsta och samma ögonblick jag klivit över tröskeln så ska jag packa. Sen kommer familjen och hjälper mig och dagen efter, alltså den 18 december, så åker vi till Karlstad. Då flyttar jag hem igen. Undrar om jag kommer stå ut med att bo med min familj igen... xD
I vilket fall som helst, plugga var det, ja! Okej! Nu eller aldrig! Nu kör vi! osv.
Kalla, mörka tider :O!
Jaha, nu sitter man här i rummet och väntar på att detska bli dags att åka tåg igen. Jag köpte biljett i söndags, och då trodde jag att jag skulle ha lektion idag, så jag köpte en sen biljett. Tydligen skulle det inte vara någon lektion idag, så därför har jag drygat med islam på vardagsrumsgolvet och försökt lära mig något. Shit, vad jag känner mig inspirerande och intressant just nu, det är helt otroligt.
... Kan vara för att jag är hopplöst förvirrad med skolarbetet. När jag kommer hem till Värmland så ska jag bara plugga mer. Känns konstigt. Hemma brukar jag ju bara chilla och roa mig med vännerna i vanliga fall. Jag är dock glad att det snart är över med tentor och allt. Hm... här kommer en bild på en söt jag, haha! Påbyltad för att slippa frysa <3
Nej, om man skulle börja läsa lite om... säg, sikhismen kanske? Eller om man skulle äta lite snabbt innan avfärd? Det är svårt att tänka sig att jag kommer vara i Värmland ikväll, eftersom det redan är mörkt och jag fortfarande är i lilla Bålsta...
xoxo, Bea the cuuuute
... Kan vara för att jag är hopplöst förvirrad med skolarbetet. När jag kommer hem till Värmland så ska jag bara plugga mer. Känns konstigt. Hemma brukar jag ju bara chilla och roa mig med vännerna i vanliga fall. Jag är dock glad att det snart är över med tentor och allt. Hm... här kommer en bild på en söt jag, haha! Påbyltad för att slippa frysa <3
Nej, om man skulle börja läsa lite om... säg, sikhismen kanske? Eller om man skulle äta lite snabbt innan avfärd? Det är svårt att tänka sig att jag kommer vara i Värmland ikväll, eftersom det redan är mörkt och jag fortfarande är i lilla Bålsta...
xoxo, Bea the cuuuute
