Herkules - Den enda riktiga hjälten

Så jag tittade på Herkules igår. Jag har alltid tyckt om den filmen, men den här gången kom jag att tänka på något som inte har slagit mig tidigare. Det var alldeles i slutet av filmen när Herkules blir en "riktig hjälte" och välkomnas upp på Olympos. Alla applåderar och är sååå glada och stolta över honom. 

Varför blev Herkules en riktig hjälte då? Jo, för att han riskerar sitt eget liv i utbyte mot Megs. Det är såklart väldigt heroiskt på alla sätt och vis, det är bara det att Herkules hade aldrig behövt kliva ner i dödsriket för att hämta Megs själ om det inte vore för att HON redan hade offrat SITT liv för att rädda Herkules. Hon knuffade bort Herkules från en fallande pelare, vilket resulterade i att den föll på henne i stället. Och hur uppmärksammas detta av gudarna? Inte alls.

Man kan ju tycka att åtminstone Herkules föräldrar ska vara tacksamma och välkomna henne också till Olympos, men nej. När Herkules mottas som den hjälte han är, och när hans föräldrar är upptagna med att prisa honom och berätta hur stolta de är över honom, så står Meg längst ner i trappan och ser ledsen ut. 

Så varför får Herkules en egen stjärnbild, men inte Meg? Varför är inte hon välkommen på fika på Olympos? Det kan man ju verkligen fråga sig. Tur i alla fall att Herkules förbarmar sig över henne och offrar sitt gudaskap för hennes skull, annars hade hon ju dött en gång för gäves. Schysst av Herkules att komma ner på hennes nivå, när hon uppenbarligen inte var på hans. 

"For a true hero isn't measured by the size of his strength, but by the strength of his heart."
And by the size of his penis, right?



Sånt här förstör verkligen nostalgin. När man var liten såg man inte sånt här. Man behövde inte bli upprörd över det. Men nu när man förstår lite mer vad som händer så blir man ju irriterad. Dåligt, Disney, dåligt!

xoxo, Bea

Supersugen

Supersugen på något sånt här. Vill ha, vill ha, vill ha!


Benhår

I våras så kom det en storm med början på Facebook angående kvinnors underarmshår. Det var en diskussion som höll i sig ett tag och engagerade många. Själv ansåg jag att det var bra att det blev så, eftersom man svart på vitt fick se hur mycket kvinnors utseende egentligen spelar roll i dagens samhälle och vad som händer när någon inte följer normerna. Det började med kvinnan som syntes i TV med orakade armhålor. Jag tror alla vet vad jag pratar om för händelse. Hon hängdes ut på internet, kallades äcklig osv. En grupp på Facebook startades som svar på kränkningarna och hundratals bilder på orakade armhålor laddades upp där.
 
Nu är den uppblommade diskussionen över, men jag kom osökt att tänka på den igen när jag läste ett blogginlägg av Lady Dahmer, där hon skriver om hur hon velar över sitt benhår. Hon rakar sig inte eftersom hon inte orkar med stubben, men hon tycker den nyrakade känslan är skön och hon får ångest när andra tittar konstigt på henne, vilket man kan förstå. Jag bryr mig inte om vad hon gör med sina ben, så jag går vidare med livet.
 
Sen läser jag det här inlägget och blir tvungen att gå tillbaka till Lady Dahmer igen. Vad var det nu hon skrev? Enligt Anna-Maria menar Lady Dahmer att hon vill raka benen, men att hon liksom inte vågar på grund av sin "image". En ganska feltolkad image, om man frågar mig. Lady Dahmer vill normalisera (ett uttryck som hon använder ganska ofta), och hon vill att fokus ska tas bort från kvinnors utseende. Hon menar att alla ska få göra precis som de vill utan att någon ska bry sig eller kommentera det. Anna-Maria tolkar henne dock, precis som ganska många gör, som så att hon inte vill fixa sitt utseende över huvud taget, vilket inte stämmer alls. Det är här det blir misstolkningar, eftersom Anna-Maria tror att Lady Dahmer vill raka benen egentligen.
 
För att gå vidare så är det faktiskt inte ens själva inlägget som stör mig. Det är kommentarerna. Jag håller med om att Lady Dahmers inlägg är ganska öppet för tolkningar och misstolkningar. Hon skriver inte direkt ut "jag vill inte raka benen", så då antar folk att hon vill det innerst inne, eftersom det trots allt är normen. Det är ju meningen att vi kvinnor ska vilja raka benen, eller hur? Det är därför det är så bra att hon svarar på inlägget och helt konkret skriver exakt vad hon vill och varför. Det borde ju få folk att förstå och sluta ge henne tips om epilatorer eller griniga kommentarer som "Hur jobbigt kan det va att sätta sig i duschen/badkaret och raka benen. Med en vass hyvel är det avklarat på 5 minuter.". Men nej, där tog man ju fel.
 
Ja, när jag läste Lady Dahmers kommentar så tänkte jag verkligen att "nu måste ju alla i alla fall förstå, för här står ju allt man undrar över (om man nu måste undra över en sån sak som någon annans benhår)", men sen läste jag svaret, och jag blir faktiskt alldeles till mig när jag förstår hur otroligt svårt vissa personer har att förstå.
"Vill du eller vill du inte?" - Hon vill INTE, skrev hon ju alldeles ovanför. Det första hon skrev var att hon VILL HA HÅRIGA BEN.
"Och vad styr dig?" - Precis samma saker som styr alla andra. Normer, egna åsikter, viljan att vara ett föredöme, självkänsla, you name it. Allting runt omkring styr hur vi tänker och handlar. Tänk efter lite, liksom.
"Och behöver dina barn ens veta?" - Nej, självfallet inte. Hon är tvåbarnsmorsa till två småbarn, och hon går naturligtvis alltid med dolda ben för sina barn, dygnet runt, tills de flyttar hemifrån.
"Kan inte dina barn få välja själva? I något?" - Men snälla, hon försöker ju ge dem möjligheten att fatta egna beslut som inte bara har grogrund i normer, som de redan ser överallt varje dag. Genom att visa att det finns något annat sätt att handla på förutom utifrån normer, ger hon dem valmöjligheter som de inte annars hade haft.
"Ett tips: Berätta inte ALLT i bloggen. Vem bryr sig om dina ben, liksom? ;-)" - Vems blogg är det egentligen? Är det din eller Lady Dahmers? Hon får väl skriva vad sjutton hon vill, och om du inte är intresserad av hennes ben så kan du ju ge fan i att läsa då.
 
Sen det här med ett "freak". Så man är alltså ett freak om man har starka åsikter, som man öppet står för och lever efter? Nu vet jag sannerligen inte längre vart jag ska ta vägen. Hon vill ju kunna vara sig själv utan att bli sedd som ett "freak". Men man får helt enkelt skylla sig själv om man inte är som andra. Då är det ens eget fel att folk tittar konstigt på en på badstranden; man har ju inte anpassat sig. Och det där om att Lady Dahmer verkar omständig. Jo, det är ganska omständigt att tänka och känna efter vad man verkligen vill, när man har både normer OCH ett intellekt som drar en i olika riktningar. Det hade inte varit omständigt om folk inte hade tyckt att det är en så big deal vad andra gör med sina kroppar. Tack och lov för Lady Dahmer, som vågar normalisera.
 
Och nu har jag inte skrivit allt det här för att hår betyder så himla mycket för mig. Jag bryr mig inte om vad folk gör med sitt utseende. Det jag blir irriterad över är att det finns andra som gör det. Så fort det är något så sätter de igång och ska käbbla. Låt folk göra som de vill och sluta bry er. Tyck vad ni vill, men man behöver ju för fan inte kommentera precis allting. 
 
Men det värsta är nog nästan att efter allt Lady Dahmer skrev i sitt svar, så är det fortfarande någon jäkel som skriver "Ladydahmer: Jag kan rekomendera vaxning som lösning på dina problem: Håller i flera veckor och du slipper ditt stora problem med stubb efter "några timmar". Dessutom slipper du oroa dig för att folk glor om det nu känns så jobbigt."
 
Det är som om folk liksom bara ignorerar de delarna av vad som skrivs, som de inte håller med om. Delarna som på något vis gör dem lite obekväma. Hur sjutton är vaxning en lösning på hennes problem, när hennes enda problem i sammanhanget är att folk inte kan acceptera henne som hon är?
 
Jag kan nog hålla på och skriva om det här i all oändlighet, precis som diskussionen fortsätter i kommentatorsfältet i all oändlighet, men nu får det räcka faktiskt. 
 
xoxo, Bea

Tiggare i Uppsala?

Jaha, nu var det egentligen läggdags, men jag råkade läsa en artikel, som gjorde mig upprörd. Den handlar om tiggerier i Uppsala och om en klumpig centerpartists dumma formuleringar av sina åsikter angående dessa. Klicka här för att läsa den.

Okej, vi börjar med den snygga rubriken "Hanna vill ha förbud mot tiggeri". Jag kan tänka mig att det finns folk där ute som verkligen håller med och blir alldeles till sig för att en politiker (Stefan Hanna (C)) öppet vågar föra deras talan. Personligen blir jag mest provocerad, men också väldigt nyfiken. Hur hade den här Hanna tänkt sig gå tillväga med det här? Varför är det över huvud taget ett så stort problem med tiggerier att vi, i stället för att göra något vettigt åt saken, bör förbjuda det helt? Vem tjänar på det? Vad blir bättre när vi förbjuder tiggerier, utom Uppsala stads estetik och kanske rika människors självkänsla? Ja, frågorna är många, så jag läser intresserat vidare för att få svar på några av dem.

Polisen i Uppsala har inga belägg för att tiggarna här skulle utnyttjas i brottsliga syften.
Men enligt en rapport från Rikspolisstyrelsen har det skett en ökning av antalet fall där personer förs till Sverige och utnyttjas för att tigga åt andra.
Centerpartiet vill att den typen av organiserat tiggeri ska förbjudas i lag.

Okej, nu förstår jag. Rubriken är överdriven, som vanligt. Bra jobbat där! Det är alltså organiserat tiggeri som Centern vill förbjuda. Men nu handlar det helt plötsligt om invandring också. Det handlar om vilka som har rätt till socialbidrag och vilka som inte har det. EU-medlem vs ickeEU-medlem. Och även här dyker det upp frågor. Hur vet man vilka som tigger självständigt och vilka som tigger organiserat? Hur ska man stoppa organiserat tiggeri? Jag läser vidare för att se vad den där Stefan Hanna har att säga om saken.

– Mycket tyder på att det finns kopplingar till organiserad brottslighet. Men vi har inte laglig grund att förbjuda tiggare. Tyvärr får vi stå ut med att folk står på knä med nedböjt huvud och tigger i Uppsala, säger kommunalrådet Stefan Hanna  (C) som personligen skulle vilja se en lag som förbjuder tiggeri.

Mycket tyder på att det finns kopplingar till... Vänta lite nu? Stod det inte där uppe att Polisen i Uppsala inte har belägg för att tiggarna utnyttjas i brottsliga syften? Det är så mycket jag blir irriterad över i bara det här lilla citatet att jag blir darrig. "Tyvärr får vi stå ut med att folk står på knä med nedböjt huvud och tigger i Uppsala". Ja, stackars dig, Stefan Hanna, som får stå ut med att människor är beroende av andras medkänsla. Det är vekligen synd att det inte finns någon laglig grund till att förbjuda dem att vistas på gatorna tillsammans med oss vanligt folk. Jag vet! Varför kan ni inte bara komma på en ny lag som rensar Uppsala på lite smutsiga människor? Jaha, du hade redan föreslagit det. Passa på att förbjuda tuggumin på marken samtidigt, det är också himla fult. 

Eller är det kanske så, att anledningen till att tiggare är så otroligt jobbiga är att de ger folk dåligt samvete? Människor som vet att de har pengar på banken och sedlar i fickan går bara förbi och låtsas att de inte ser. Personligen har jag alltid haft den synen på saker att om man får dåligt samvete av något så ska man göra det motsatta. Man får ju dåligt samvete när man vet att man har gjort fel. (Som en parentes länkar jag ett blogginlägg av krönikören Lisa Magnusson som jag tycker hör till ämnet. Krönikan publicerades i Metro och är även den något jag känner obehag av att läsa, kan skriva om den någon annan dag. Klicka här för att komma till inlägget.)

Är det inte upp till var och en om man vill tigga?
– Det är inte förenligt med den ordning och reda jag tycker att vi ska ha i samhället. Det handlar inte om att jag vill osynliggöra problemet men vi har en socialtjänst och det är inte nödvändigt att tigga för att få mat på bordet, svarar Stefan Hanna.

Ja, men precis. "Ordning och reda". Jag tycker absolut att ett förbud mot tiggeri är att osynliggöra problemet, men okej, lever man i förnekelse så visst. Men där kom något klyftigt. Socialtjänst! 

– EU-medborgare får vistas i Sverige i tre månader för att söka jobb och de ska under tiden vara självförsörjande, säger Siw Persson.
– Personer som kommer till Uppsala från andra länder för att tigga har i allmänhet inte rätt till socialbidrag. Det vet de och därför vänder de sig inte till socialtjänsten. Det här är ingen stor fråga för socialtjänsten i Uppsala.

Visste Stefan Hanna om det här när han uttalade sig? Det finns socialbidrag, ja, men visste han om vad det är för regler som gäller för att man som invandrare ska få det? Ju mer jag läser, desto mer känns det som om han inte riktigt vet vad han pratar om. Och jag känner inte att jag får några svar på mina frågor heller. Han vill förbjuda tiggare för att de är obehagliga att se på, den känslan får jag. Det här med organiserat tiggeri... Det kanske finns. Men eftersom de varken kan bevisa att det finns i Uppsala eller vilka som i så fall skulle hålla på med det, så tycker jag bara att hans ogenomtänkta yttringar i den här artikeln vädrar dumma svepskäl till att städa lite. 

Och en sak till.

Enligt Siw Persson finns undantaget om någon tiggare skulle hamna i en akut nödsituation.
– Då måste vi göra en bedömning om rätten till bidrag men det kan inte utbetalas någon längre tid. I sådana fall kan det bli frågan om pengar för att resa till hemlandet.

Är inte alla tiggare i akuta nödsituationer, med svenska mått mätt?

Repetition

Idag har jag försökt ta tag i mer pluggande, men jag måste säga att det har gått trögt. Jag har fått kämpa för att orka, och varva med avsnitt av Vänner som belöning. Nu har jag precis läst igenom massor med gammal grammatik, och är inte helt säker på att jag kan pressa in mer i mitt huvud idag. Jag har kommit till den punkten där jag känner att jag är rädd för att läsa något annat, eller ens lyssna på texten i låtarna jag lyssnar på, eftersom jag tror att det skulle kunna putta ut alla nya, fräscha kunskaper jag har mosat in i huvudet. Det är en lite läskig känsla faktiskt. 

Men som sagt, nu orkar jag nog inte mer idag. Det får bära eller brista imorgon. Jag vill ju hemskt gärna slippa gå om den här nivån som jag går i skolan nu, eftersom jag vill hinna lära mig mycket medan jag är här, men någon måtta får det vara på pluggerierna. Proven vi har nu i mitten av terminen och slutproven avgör om man klarar kursen eller inte. Får man 60% så hamnar man i något slags mellan-klass där man repeterar lite och går vidare lite. Får man 70% så är man godkänd och får komma till nästa nivå, eller klass.

Jag önskar mig själv lycka till imorgon.

Over and out,
Bea

Midterms och ny hårfärg

På måndag och tisdag har vi en massa prov på allt som vi hittills har lärt oss. Det känns ju kul att vi har feta prov och en halv termin kvar när folk där hemma är som mest upptagna med att ta studenten och roa sig. Nåväl, det är ju helt klart värt det att få vara här.

Idag har jag läst igenom en massa grammatik och ska fortsätta repetera imorgon. Jag sa till och med nej till att gå ut och umgås med mina klasskompisar förut, dels för att jag nog ville läsa på lite mer och dels för att jag helt enkelt inte orkade ge mig iväg ikväll.

Igår färgade jag håret svart. Ciiah och Hanna tyckte nämligen att det skulle passa med svart till min nya lugg som jag har klippt till.


Och ni behöver inte säga något, för jag vet redan att jag är skitsnygg i svart hår och röda läppar. ^.^


xoxo, Bea