Money money money >:3
Idag har jag hämtat ut lite pengar på Forex. Lite yen (närmare bestämt 25000) och lite rial för mellanlandningen i Katar. BLIR KEWL ATT KUNNA KÄKA ^_^
Jag är heeelt normal! ^_^
Den valutan var btw bland de finaste pengar jag sett och jag vill helst inte handla för dem alls XD
Sitter och känner mig rik med 25 stycken tusenlappar, kan man förstå varför kanske? Fast egentligen är de bara värda drygt 2000 kronor x)
Än så länge känns det dock som om jag håller på med monopol-pengar, haha. ^^
xoxo, Bea the ORDINARY
Jag är heeelt normal! ^_^
Den valutan var btw bland de finaste pengar jag sett och jag vill helst inte handla för dem alls XD
Sitter och känner mig rik med 25 stycken tusenlappar, kan man förstå varför kanske? Fast egentligen är de bara värda drygt 2000 kronor x)
Än så länge känns det dock som om jag håller på med monopol-pengar, haha. ^^
xoxo, Bea the ORDINARY
Givande dag minsann.
Ih. My. Gauss. Idag har jag så tråkigt så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag tror rastlösheten beror på all vår som är överallt. Jag gick ut på balkongen förut och bara stirrade.
"Alex, är det februari nu?" frågade jag. "Brukar det inte vara en meter snö och tjugo minus typ vid den här tiden?"
Inte för att jag har något emot det, för det är väldigt härligt väder ute nu. Det känns dock väldigt konstigt när det är såhär.
Ok, mamma fick mig att smaka fänkål. Fy fan. *Ryser*
Oh well, har ägnat dagen åt att lära mig japanska verb, läsa Ronja röverdotter och filma Felix när han busar. Det har varit mycket givande!
xoxo, Beatriiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiice (ja, SÅ tråkigt har jag)
"Alex, är det februari nu?" frågade jag. "Brukar det inte vara en meter snö och tjugo minus typ vid den här tiden?"
Inte för att jag har något emot det, för det är väldigt härligt väder ute nu. Det känns dock väldigt konstigt när det är såhär.
Ok, mamma fick mig att smaka fänkål. Fy fan. *Ryser*
Oh well, har ägnat dagen åt att lära mig japanska verb, läsa Ronja röverdotter och filma Felix när han busar. Det har varit mycket givande!
xoxo, Beatriiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiice (ja, SÅ tråkigt har jag)
En enkel till Tokyo, tack!
Idag har jag fått en hel del gjort. Jag och mamma åkte in till Karlstad och köpte en enkelbiljett till Tokyo, för det första. Så den 28e mars drar jag, det är helt bestämt nu. ^^ Sen gick vi till Swedbank och fixade en massa grejer. Jag ska få ett nytt kort, jag har fått telefonbanken och gett mamma fullmakt att fixa grejor om något skulle hända med min dosa till internetbanken eller om nåt slutar fungera eller om hon behöver föra över pengar mellan mina konton osv. Hon kan fixa saker om nåt händer så att inte jag kan göra det med andra ord. Sen gick vi till Forex och beställde yen och rial (tror jag det hette). Yen att handla för i Japan och rial att handla för i Qatar, eftersom jag kommer att mellanlanda där och vänta på nästa flyg i typ sju timmar. Sen har jag fått lite kläder och en tub med silverfärg (olja ofc). Sen var vi på bokrean och jag köpte en bok fullspäckad med mytologier. :3 Ah hell yeah! Fett bra dag ^_^
xoxo, Bea
xoxo, Bea
Bara jag?
Är det bara jag som blir förbannad på alla vidriga leksaker och liknande i dagens samhälle? Att "killsidan" i leksaksbutiken är blå och "tjejsidan" är rosa är ju old news, så jag ska inte käbbla mer om det, vi alla vet redan hur äckligt det är. Men idag hittade jag små pysselböcker, kompisböcker osv. med temat Top model. Snälla, rara världen, sluta lägga så sjukt mycket energi på att lära småflickor (det var bara bilder på flickor och det var mycket rosa och glitter) att det är viktigt att se bra ut och att ha moderna kläder som matchar varandra. I kompisboken var en sak som kompisarna skulle fylla i vilken ens favoritoutfit är. Outfit? Favoritoutfit?
Nej men herregud, det är väl bra att barnen får lära sig i tid! Det ska böjas tidigt, det som krokigt ska bli. Ungarna måste lära sig vad det är som är viktigt i livet. Med det menar jag naturligtvis, som ni alla förstår, utseendet.
Vad fan är det för vuxna som gör såna här saker? Vad är det för vuxna som tillåter andra vuxna att göra så här? Har de liksom ingen känsla för ansvar? Förstår de inte att all fixering har en negativ inverkan på barnen, och framför allt kanske flickorna? Låt ungarna vara ungar för h-e.
'nuff said
Nej men herregud, det är väl bra att barnen får lära sig i tid! Det ska böjas tidigt, det som krokigt ska bli. Ungarna måste lära sig vad det är som är viktigt i livet. Med det menar jag naturligtvis, som ni alla förstår, utseendet.
Vad fan är det för vuxna som gör såna här saker? Vad är det för vuxna som tillåter andra vuxna att göra så här? Har de liksom ingen känsla för ansvar? Förstår de inte att all fixering har en negativ inverkan på barnen, och framför allt kanske flickorna? Låt ungarna vara ungar för h-e.
'nuff said
Hur man bestämmer sig för att åka till Japan för att studera i ett år
Låt mig få berätta historien om när jag bestämde mig för att åka till Japan. Det var den 23e oktober 2011. Jag hade precis klivit av tåget i Bålsta, och var på väg upp till min, Hannas och Hamphus lägenhet i det lilla läskiga gula huset. Medan jag kånkade på min väska som jag hade haft med hem till Karlstad, så tänkte jag på vad jag egentligen höll på med. Den där långa backen som finns i Bålsta gav massor med tid att tänka, framför allt om man har packning med sig och ska uppåt.
Jag pluggade hindi. Det var ett ganska plötsligt beslut från min sida att lära mig just hindi, men jag hade en bra anledning till att fatta det. När jag gick där så kom jag dock underfund med att jag hade glömt bort vad jag hade för anledning och målet med mina studier var som bortblåst.
Plötsligt kände jag väldigt starkt en känsla komma krypande. Den hade legat i bakhuvudet en tid vid det laget. Det var en känsla av att mina val den senaste tiden hade fört mig bort från vad jag egentligen ville med mitt liv och jag kände att jag behövde förändring. Först tänkte jag på fysiska förändringar; jag hade redan färgat mitt hår och funderade på att göra en ny tatuering. Jag förstod dock ganska snabbt att den här känslan inte skulle försvinna av så triviala förändringar som tatueringar och hårfrisyrer. Ångest över hur mitt liv såg ut då och tanken att jag inte alls var på väg i den rikting som jag alltid hade velat, fick mig att leta efter en utväg.
Leta och leta, det gick ganska fort. Jag hade inte ens lyckats ta mig uppför hela backen i Bålsta förrän det stod klart för mig att jag var tvungen att hoppa av min utbildning och åka till Japan i stället. Jag hade tittat på olika hemsidor med språkkurser tidigare, så jag visste att det fanns hjälp att få och jag hade redan tänkt att jag skulle åka till Japan ”någon gång”, jag hade bara inte riktigt förstått att ”någon gång” nog skulle passa bäst ”just nu”, eftersom jag egentligen inte hade något som höll mig kvar. Fel utbildning och fel boende krävde en nystart av mig, och jag kom på då att den nystarten lika gärna kunde äga rum i Japan.
På ungefär tre sekunder, eftermiddagen söndagen den 23e oktober 2011, gick jag från ”jag vill till Japan” till ”jag tänker åka till Japan”. Samma kväll ringde jag hem och berättade vad jag tänkte göra för mina föräldrar. Tre dagar senare hade jag sagt upp mitt hyreskontrakt. En vecka efter det hade jag skickat in min ansökan till Study International och fått en hel bunt papper att fylla i och leta rätt på. Det har nu gått fyra månader sen dess och om två dagar är det exakt en månad kvar tills jag lämnar Arlanda för att åka till Japan. Känslorna går från nervös till orolig till saknad till förväntan, men sällan förstår jag att det verkligen är sant. Ibland går det upp för mig att jag ska åka till Japan för att studera i ett helt år och då kan jag antingen börja skratta rakt ut eller få fjärilar i magen så att jag blir tokig, eller så kan jag bli lite ledsen för att jag kommer att sakna mina vänner och min familj så mycket. Men en sak säger jag och det är att jag inte för en sekund har ångrat mitt val att hoppa av studierna och flytta hem i väntan på att tiden ska vara inne för avfärd. Jag har fått otroligt mycket hjälp och stöttning och jag är väldigt tacksam för det, men ännu är det en månad kvar och många förberedelser. Jag längtar och önskar samtidigt att jag hade mer tid! Mer tid att umgås med mina nära och kära tills jag blir så trött på dem att jag kunde spy, det vore så mycket lättare då.
Jag är säker på en sak, och det är att det här kommer att vara det största äventyret jag får vara med om, och jag planerar att göra det allra mesta och bästa av det.
En ny tronarvinge
Idag vill jag passa på att gratulera kronprinsessan Victoria och prins Daniel och önska dem lycka till med det nya föräldraskapet! Jag tycker att det är roligt att vi har fått en liten prinsessa och hoppas att hon kan få en någorlunda lugn och trivsam uppväxt, utan alltför mycket uppmärksamhet av media.
Det där med barn är en intressant sak, tycker jag. Ett barn blåser omkull ett helt land utan att veta om det. Om det inte är en prinsessa som föds, så blåser barnet ändå omkull en hel familj genom att bara vara och vänder upp och ner på allt.
Tänkte ta mina åsikter om monarkin lite översiktligt nu när jag ändå är inne på ämnet. Egentligen är jag faktiskt inte för monarki över huvud taget, eftersom:
1. jag tycker att det kostar onödiga pengar som hade kunnat gå till annat,
2. de gör ett jobb som faktiskt kan klaras av av andra människor (till exempel statsministern)
3. jag tycker att det är förlegat att låta högt uppsatta ämbeten gå i arv.
Nu anser jag dock att det känns bra med två kvinnliga tronarvingar i följd, eftersom det ändå visar på att vi försöker vara jämställda i Sverige. Ah, det kanske låter lite väl feministiskt, men det har liksom aldrig hänt i Sveriges historia förut. Tidigare har vi bara haft tre regerande drottningar, och de kom med stort mellanrum, och en av dem gav till och med bort sitt ämbete till sin man för att hon ville bli nunna eller nåt sånt har jag för mig. Det är inte så att jag tycker att vi kvinnor ska ta över världen för att hämnas på männen, utan jag gillar omväxlingen bara ;)
Nåväl, välkommen till världen lilla flicka! Jag tycker det är lite töntigt att vi inte får veta vad du heter förrän imorgon, men tradition är tradition i såna kretsar, antar jag. :)
xoxo, Bea
Det där med barn är en intressant sak, tycker jag. Ett barn blåser omkull ett helt land utan att veta om det. Om det inte är en prinsessa som föds, så blåser barnet ändå omkull en hel familj genom att bara vara och vänder upp och ner på allt.
Tänkte ta mina åsikter om monarkin lite översiktligt nu när jag ändå är inne på ämnet. Egentligen är jag faktiskt inte för monarki över huvud taget, eftersom:
1. jag tycker att det kostar onödiga pengar som hade kunnat gå till annat,
2. de gör ett jobb som faktiskt kan klaras av av andra människor (till exempel statsministern)
3. jag tycker att det är förlegat att låta högt uppsatta ämbeten gå i arv.
Nu anser jag dock att det känns bra med två kvinnliga tronarvingar i följd, eftersom det ändå visar på att vi försöker vara jämställda i Sverige. Ah, det kanske låter lite väl feministiskt, men det har liksom aldrig hänt i Sveriges historia förut. Tidigare har vi bara haft tre regerande drottningar, och de kom med stort mellanrum, och en av dem gav till och med bort sitt ämbete till sin man för att hon ville bli nunna eller nåt sånt har jag för mig. Det är inte så att jag tycker att vi kvinnor ska ta över världen för att hämnas på männen, utan jag gillar omväxlingen bara ;)
Nåväl, välkommen till världen lilla flicka! Jag tycker det är lite töntigt att vi inte får veta vad du heter förrän imorgon, men tradition är tradition i såna kretsar, antar jag. :)
xoxo, Bea
Därför kan jag ALLT - det där med självförtroende och drömmar
Jag vet inte hur det är med er, men personligen tycker jag att det är riktigt jävla svårt att ha bra självförtroende när man vet, eller tror sig veta, att man inte kan. Jag har sedan länge lagt bakom mig tankar om att jag inte "kan" saker. Jag anser att sånt bara håller en tillbaka i livet. Att ha tvivel om sig själv, sina egna kunskaper och åsikter, och om sina val, gör ju bara att man aldrig riktigt vågar någonting, eller tycker att det inte vore värt det.
Det här skriver jag inte för att predika för andra, utan det är faktiskt tvärtom så att jag funderade över mina drömmar och mål i livet och jag själv började tänka tankar som "det skulle jag aldrig kunna". Jag måste påminna mig själv om var jag står i den här frågan.
Jag vill bli författare. Det finns ingenting annat jag är lockad av att tillbringa min tid med än att skriva skitbra böcker som tar läsarna med storm. Jag skulle möjligtvis kunna varva författarskapet med penseldrag i en tjusig liten ateljé någonstans, men det är också allt jag verkligen känner att jag brinner för. Och jag har alltid varit en person som tycker att man ska följa sitt hjärta, för att vara lite klyschig. Hur viktiga andra arbeten än är för att få alla kugghjul att passa i ett samhälle, så vill jag inte slösa min tid på att göra saker jag egentligen inte har lust att utföra, bara för att jag måste.
Jag blir lite förskräckt av reklamen där de säger "livet är inte dagarna som passerar, livet är dagarna du minns". Det är ju helt fruktansvärt! Vad då, lever inte jag idag bara för att jag inte kommer att minnas den här dagen om trettio år? Hur kort är livet i så fall? Kan någon räkna på det? Och blir jag någon gång dement, så har jag faktiskt inte levt något liv eftersom jag inte minns det. Nej, det där tycker jag är läskigt!
Ändå har de ju rätt på sätt och vis. Det enda som finns kvar av ens liv när man är gammal är en massa prylar, en del familjemedlemmar och vänner förhoppningsvis, och minnen. Därför är det så sjukt viktigt att dagarna inte bara flyter ihop med varandra. Man måste göra något fantastiskt varje dag, för annars kan man berätta för sina barnbarn och barnsbarns barn att livet var en dag, och den gick ut på att jobba.
Jag tycker att mina ideal är omöjliga att följa. Man kan omöjligt göra något fantastiskt av varje dag. Jag brukar inte ens göra något fantastiskt av en dag i veckan. Jag vet att jag romantiserar saker, men jag är bara så rädd att jag kommer att ångra alla saker jag inte gjorde när jag är gammal och blind och döv, ni vet som en del blir. Därför måste jag skaffa mig självförtroende nog att våga ta chansen och det är därför jag lägger en sån tyngd på drömmar och försöker ta avgörande val med en klackspark. "Åka till Japan och ta ett enormt lån från CSN - inga problem." "Bli en bästsäljande författare - det fixar jag."
Jag vill, jag vågar och jag kan. För jag måste det, för min egen skull. Nu minns jag igen hur duktig jag är. Tack, Bea. :3
Kände att jag nog skulle kunna göra om den här texten till en mindre pocket. Finns det någon som orkar läsa, så... duktigt! Hoppas att det var värt det :)
xoxo, Beatrice
Det här skriver jag inte för att predika för andra, utan det är faktiskt tvärtom så att jag funderade över mina drömmar och mål i livet och jag själv började tänka tankar som "det skulle jag aldrig kunna". Jag måste påminna mig själv om var jag står i den här frågan.
Jag vill bli författare. Det finns ingenting annat jag är lockad av att tillbringa min tid med än att skriva skitbra böcker som tar läsarna med storm. Jag skulle möjligtvis kunna varva författarskapet med penseldrag i en tjusig liten ateljé någonstans, men det är också allt jag verkligen känner att jag brinner för. Och jag har alltid varit en person som tycker att man ska följa sitt hjärta, för att vara lite klyschig. Hur viktiga andra arbeten än är för att få alla kugghjul att passa i ett samhälle, så vill jag inte slösa min tid på att göra saker jag egentligen inte har lust att utföra, bara för att jag måste.
Jag blir lite förskräckt av reklamen där de säger "livet är inte dagarna som passerar, livet är dagarna du minns". Det är ju helt fruktansvärt! Vad då, lever inte jag idag bara för att jag inte kommer att minnas den här dagen om trettio år? Hur kort är livet i så fall? Kan någon räkna på det? Och blir jag någon gång dement, så har jag faktiskt inte levt något liv eftersom jag inte minns det. Nej, det där tycker jag är läskigt!
Ändå har de ju rätt på sätt och vis. Det enda som finns kvar av ens liv när man är gammal är en massa prylar, en del familjemedlemmar och vänner förhoppningsvis, och minnen. Därför är det så sjukt viktigt att dagarna inte bara flyter ihop med varandra. Man måste göra något fantastiskt varje dag, för annars kan man berätta för sina barnbarn och barnsbarns barn att livet var en dag, och den gick ut på att jobba.
Jag tycker att mina ideal är omöjliga att följa. Man kan omöjligt göra något fantastiskt av varje dag. Jag brukar inte ens göra något fantastiskt av en dag i veckan. Jag vet att jag romantiserar saker, men jag är bara så rädd att jag kommer att ångra alla saker jag inte gjorde när jag är gammal och blind och döv, ni vet som en del blir. Därför måste jag skaffa mig självförtroende nog att våga ta chansen och det är därför jag lägger en sån tyngd på drömmar och försöker ta avgörande val med en klackspark. "Åka till Japan och ta ett enormt lån från CSN - inga problem." "Bli en bästsäljande författare - det fixar jag."
Jag vill, jag vågar och jag kan. För jag måste det, för min egen skull. Nu minns jag igen hur duktig jag är. Tack, Bea. :3
Kände att jag nog skulle kunna göra om den här texten till en mindre pocket. Finns det någon som orkar läsa, så... duktigt! Hoppas att det var värt det :)
xoxo, Beatrice
Studieförsäkran
Idag har jag lämnat studieförsäkran till CSN, och hoppas nu på att de ska bestämma ett utbetalningsdatum åt mig, så att jag slipper oroa mig för pengarna. Jag har också kollat flyg och pratat lite med Natsumi om hur jag/vi ska göra. Jag är nu nästan säker på att jag åker den 28e mars och kommer fram till Tokyo klockan 19:50 den 29e. Då kommer Natsumi och hämtar mig, och tillsammans åker vi hem till henne(!). Jag tycker det ska bli väldigt trevligt att träffa hennes familj! Den 31a mars åker vi in till Tokyo. Natsumi sa att hon ändå ska dit då för att få information om olika utbytesprogram. Hon vill till Sverige och jag vill till Japan, lite lustigt. :D
Från Tokyo tar jag antingen tåg eller buss till Kyoto och är framme på morgonen den 1a april. Sen behöver jag bara hitta till min lägenhet och kolla in vart skolan ligger och sånt där. Easy peasy (hoppas jag XD) Det kommer nog bli sådär lagom stressigt de första dagarna, men jag tror att när jag väl har kommit in i rytmen så kommer allt att rulla på. Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning.
xoxo, Bea :3
Från Tokyo tar jag antingen tåg eller buss till Kyoto och är framme på morgonen den 1a april. Sen behöver jag bara hitta till min lägenhet och kolla in vart skolan ligger och sånt där. Easy peasy (hoppas jag XD) Det kommer nog bli sådär lagom stressigt de första dagarna, men jag tror att när jag väl har kommit in i rytmen så kommer allt att rulla på. Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning.
xoxo, Bea :3
The O.C.
Jag har upptäckt OC. Grattis, Bea!
Jag har på senare tid funderat lite på vad den serien handlar om och varför folk brukade vara så störtkära i den. Efter att jag råkade zappa fram OC ett par gånger på TV:n när jag har varit hemma och arbetslös, så bestämde jag mig för att låna hem säsong ett från teh internetz. Idag har jag börjat kolla, och jag är helt fast. Jag har sett fem avsnitt idag och jag kan nog tänka mig att det kan bli ett till.
Felix har för övrigt varit riktigt trevlig idag. Han har till och med låtit mig klappa och pussa på honom. Kan vara för att jag blev så grinig på honom när han hoppade omkring och geggade i grädden och i min oboy förut. Han förstår att jag inte kan vara ilsken om han låter mig klappa honom. Snarare får han extra gottgott att smaska på när han gör så. Trollad av en papegoja, hahaha!
Nu blir det käka hembakat bröd som farmor har gjort. NOMNOMNOM
xoxo, *le me
Jag har på senare tid funderat lite på vad den serien handlar om och varför folk brukade vara så störtkära i den. Efter att jag råkade zappa fram OC ett par gånger på TV:n när jag har varit hemma och arbetslös, så bestämde jag mig för att låna hem säsong ett från teh internetz. Idag har jag börjat kolla, och jag är helt fast. Jag har sett fem avsnitt idag och jag kan nog tänka mig att det kan bli ett till.
Felix har för övrigt varit riktigt trevlig idag. Han har till och med låtit mig klappa och pussa på honom. Kan vara för att jag blev så grinig på honom när han hoppade omkring och geggade i grädden och i min oboy förut. Han förstår att jag inte kan vara ilsken om han låter mig klappa honom. Snarare får han extra gottgott att smaska på när han gör så. Trollad av en papegoja, hahaha!
Nu blir det käka hembakat bröd som farmor har gjort. NOMNOMNOM
xoxo, *le me
Vänner
Jag har så himla bra vänner. Jag är riktigt lyckligt lottad. Det är när jag tänker på det, som jag börjar tvivla på hela den här Japan-grejen. Men jag ska genomföra den ändå! Hur mycket jag än kommer sakna alla.
Jag har haft en riktigt trevlig helg. I fredags kom Maria över hit och vi käkade pizza och såg på film, och sen skypeade vi med Emilia, som är au pair i Skottland just nu. Igår gick vi ut ett gäng och hade trevligt. En gemensam vän, som är bosatt i Göteborg numera, hade kommit hem, så han dök upp efter ett tag och jag blev så himla glad att se honom. Gladare än vad jag trodde att jag skulle bli faktiskt!
Nästa helg är Hanna hemma i Karlstad också. Hanna är min bästaste vän sedan barnsben, men vi har inte träffats på över en månad. Jag ser fram emot att träffa henne också så sjukt mycket!
Jag har fått höra att jag är en person som fixar sammankomster ofta, hör av mig till folk och tar reda på vilka som vill vara med och hitta på saker. Jag är ganska social på det sättet, tror jag. Jag gillar att kontakta folk och sådär, för jag vill att de ska veta att jag bryr mig om dem. Det är så naturligt för mig. Därför blir jag väldigt förvånad när jag hör om andra som liksom... inte gör det, utan låter vännerna kontakta dem i stället. Jag har varit med om det här, att folk inte hör av sig, att jag är den enda som kontaktar dem. Det brukar sluta med att jag inte hör av mig heller, för att jag inte tror att de vill veta av mig längre. För så skulle jag göra om jag inte vill ha med en person att göra direkt. Om jag inte riktigt brydde mig om vi är vänner eller inte, då skulle jag sluta kontakta personen. Så när folk gör så mot mig så tar jag det som att jag ska låta dem vara ifred.
Jag tänkte på det här i igår natt, när jag skrev med en person. Jag blev faktiskt lite irriterad, för han är en typisk sån som inte hör av sig. Och jag kände bara att "fan vad själviskt". För jag ser det som så, att om jag inte tog mig tid att visa för mina vänner att jag bryr mig, så skulle jag nog liksom inte förtjäna de vännerna jag har ändå. Alla relationer är ju att ge och ta på olika plan, ett utbyte av omtanke. Sen finns det ju olika sätt att göra det på, men för mig är det ju just att ta kontakt som visar att man bryr sig, för det innebär ju att man tänker på sina vänner även när man inte är med varandra. Nu börjar jag känna mig lite needy här xD
Det är ju självklart olika med olika faktiskt. Även om Hanna inte hör av sig på ett tag så vet jag ju att hon finns där ändå om jag behöver henne, och likaså med mina andra nära vänner. Men sen finns det andra jag känner, som jag inte står lika nära, men som ändå har betydelse för mig. Såna vänner brukar jag nog lägga lite extra krut på, eftersom de nog inte ser det som lika självklart att jag finns här för dem. På samma sätt som jag inte ser det som självklart att de finns där för mig om de inte visar att de gör det.
Men det är ju bara jag.
xoxo, Beatrice
Jag har haft en riktigt trevlig helg. I fredags kom Maria över hit och vi käkade pizza och såg på film, och sen skypeade vi med Emilia, som är au pair i Skottland just nu. Igår gick vi ut ett gäng och hade trevligt. En gemensam vän, som är bosatt i Göteborg numera, hade kommit hem, så han dök upp efter ett tag och jag blev så himla glad att se honom. Gladare än vad jag trodde att jag skulle bli faktiskt!
Nästa helg är Hanna hemma i Karlstad också. Hanna är min bästaste vän sedan barnsben, men vi har inte träffats på över en månad. Jag ser fram emot att träffa henne också så sjukt mycket!
Jag har fått höra att jag är en person som fixar sammankomster ofta, hör av mig till folk och tar reda på vilka som vill vara med och hitta på saker. Jag är ganska social på det sättet, tror jag. Jag gillar att kontakta folk och sådär, för jag vill att de ska veta att jag bryr mig om dem. Det är så naturligt för mig. Därför blir jag väldigt förvånad när jag hör om andra som liksom... inte gör det, utan låter vännerna kontakta dem i stället. Jag har varit med om det här, att folk inte hör av sig, att jag är den enda som kontaktar dem. Det brukar sluta med att jag inte hör av mig heller, för att jag inte tror att de vill veta av mig längre. För så skulle jag göra om jag inte vill ha med en person att göra direkt. Om jag inte riktigt brydde mig om vi är vänner eller inte, då skulle jag sluta kontakta personen. Så när folk gör så mot mig så tar jag det som att jag ska låta dem vara ifred.
Jag tänkte på det här i igår natt, när jag skrev med en person. Jag blev faktiskt lite irriterad, för han är en typisk sån som inte hör av sig. Och jag kände bara att "fan vad själviskt". För jag ser det som så, att om jag inte tog mig tid att visa för mina vänner att jag bryr mig, så skulle jag nog liksom inte förtjäna de vännerna jag har ändå. Alla relationer är ju att ge och ta på olika plan, ett utbyte av omtanke. Sen finns det ju olika sätt att göra det på, men för mig är det ju just att ta kontakt som visar att man bryr sig, för det innebär ju att man tänker på sina vänner även när man inte är med varandra. Nu börjar jag känna mig lite needy här xD
Det är ju självklart olika med olika faktiskt. Även om Hanna inte hör av sig på ett tag så vet jag ju att hon finns där ändå om jag behöver henne, och likaså med mina andra nära vänner. Men sen finns det andra jag känner, som jag inte står lika nära, men som ändå har betydelse för mig. Såna vänner brukar jag nog lägga lite extra krut på, eftersom de nog inte ser det som lika självklart att jag finns här för dem. På samma sätt som jag inte ser det som självklart att de finns där för mig om de inte visar att de gör det.
Men det är ju bara jag.
xoxo, Beatrice
Fika och vänner
Idag har jag varit med mina vänner och fikat på stan. Jag råkade införskaffa ett par örhängen och ett linne till överpris, men nu mår jag lite bättre på shoppingfronten; det var så himla längesen jag köpte nya kläder D: Har haft en mycket trevlig dag.
Jag har också skickat mail till Study international om var jag vill bo (i Japan alltså ;D) och som förstahandsval tog jag den lilla ettan som är lite längre bort från skolan och lite dyrare, men där jag får bo ensam. Som andrahandsval tog jag lägenheten där man får dela rum med någon annan random. Tredjehandsvalet blev... ett annat ställe.
Nu har jag kollat på Vänner en massa. Jag har ju alla avsnitt nu och alltså, jag kan kolla hur länge som helst XD
xoxo, Bea
Jag har också skickat mail till Study international om var jag vill bo (i Japan alltså ;D) och som förstahandsval tog jag den lilla ettan som är lite längre bort från skolan och lite dyrare, men där jag får bo ensam. Som andrahandsval tog jag lägenheten där man får dela rum med någon annan random. Tredjehandsvalet blev... ett annat ställe.
Nu har jag kollat på Vänner en massa. Jag har ju alla avsnitt nu och alltså, jag kan kolla hur länge som helst XD
xoxo, Bea
Studentboende
Idag fick jag mail om att det är dags för mig att välja studentboende. Jag blev taggad som fan, men det visade sig vara ett riktigt svårt val. Stället jag helst hade velat bo på, eftersom det var så fint och nära skolan, är ett dubbelrum och det verkar inte finnas toalett inne på rummet. Jag vet inte om jag vill dela lägenhet med någon jag inte känner. Det kan bli helfestligt, men det kan också bli riktigt jobbigt.
Det lutar mot ett annat alternativ jag har. Ett rum, med en pytteliten kokvrå och en ännu mindre toalett, som är lite dyrare och ligger längre från skolan. Det känns tryggt att ha en helt egen lägenhet, även om den är liten. Jag är ju själv ganska liten, så det borde inte spela någon större roll. (lawl)
Funderar vidare! :))))))))))))
xoxo, Beaaa
Det lutar mot ett annat alternativ jag har. Ett rum, med en pytteliten kokvrå och en ännu mindre toalett, som är lite dyrare och ligger längre från skolan. Det känns tryggt att ha en helt egen lägenhet, även om den är liten. Jag är ju själv ganska liten, så det borde inte spela någon större roll. (lawl)
Funderar vidare! :))))))))))))
xoxo, Beaaa
Drive
Nu har jag sett Drive. So far so good.
Den var bra. Skitig. Jag gillar ju skitiga filmer. Bra musik. Fint skådespeleri. Jag kände verkligen spänningen. Jag gillade närbilderna och konversationerna (det finns ett finare ord för det va? :S) men kanske framför allt gillade jag när folk inte sa något. Tycker det är fint när inga repliker (där var ju ordet jag letade efter!) behövs för att man ska förstå allt som händer och vad som rör sig i karaktärernas huvuden.
Nu sitter jag och lyssnar på Sweet (GREATEST HITS ;D) och funderar på vad jag ska göra härnäst. Ballroom Blitz! :3 Oh yes. Kanske ska gå och lägga mig och läsa. Hm... Vi får se.
xoxo, BEA
Den var bra. Skitig. Jag gillar ju skitiga filmer. Bra musik. Fint skådespeleri. Jag kände verkligen spänningen. Jag gillade närbilderna och konversationerna (det finns ett finare ord för det va? :S) men kanske framför allt gillade jag när folk inte sa något. Tycker det är fint när inga repliker (där var ju ordet jag letade efter!) behövs för att man ska förstå allt som händer och vad som rör sig i karaktärernas huvuden.
Nu sitter jag och lyssnar på Sweet (GREATEST HITS ;D) och funderar på vad jag ska göra härnäst. Ballroom Blitz! :3 Oh yes. Kanske ska gå och lägga mig och läsa. Hm... Vi får se.
xoxo, BEA
Kolapaj!
Idag har jag, med hjälp av storebror, bakat kolapaj! Det var väldigt duktigt av oss, eftersom båda är värdelösa på allt som har med bakning och matlagning att göra. Ruskigt god var den :>
Men det är helt OK för mig att käka onyttigheter, eftersom jag och Alex sen åkte iväg och gymmade. Inte superhårt, men tillräckligt. Jag hoppas på träningsvärk imorgon :3
Dagens film blir Drive. Den är inte nominerad till Bästa film, men den hade en nominering till Sound editing... Ja, det låter iontressant XD Folk säger att den är fett bra iaf. Har skithöga förväntningar på den nu! :)
xoxo, Bea
Men det är helt OK för mig att käka onyttigheter, eftersom jag och Alex sen åkte iväg och gymmade. Inte superhårt, men tillräckligt. Jag hoppas på träningsvärk imorgon :3
Dagens film blir Drive. Den är inte nominerad till Bästa film, men den hade en nominering till Sound editing... Ja, det låter iontressant XD Folk säger att den är fett bra iaf. Har skithöga förväntningar på den nu! :)
xoxo, Bea
Hugo Cabret
Den tredje filmen jag sett som är nominerad för Bästa film är Hugo Cabret eller Hugo. Jag tyckte den var fantastiskt fantasifull och härlig att se på.
Hugo är en pojke som bor på tågstationen i Paris (vad är det med filmer som utspelar sig i Paris nudå?) där han i hemlighet håller igång alla klockor. Han har en liten robot som han försöker laga, men han behöver en hjärtformad nyckel för att få igång den. :>
På tågstationen finns det några karaktärer som återkommer. Jag diggar speciellt vakten, som är både ivägen och komisk. Han försöker fånga lilla Hugo (som spelas av en väldigt duktig kille vid namn Asa Butterfield), men han har lite problem med sitt ben... *Bam bam baaaam - cliffhanger ;D*
Howard Shore har blivit nominerad till priset för Bästa filmmusik för musiken i Hugo. När jag såg det så var jag tvungen att lyssna på soundtracksen igen. Det låter som filmmusik. Jag skojar inte, lyssna på musiken från Hugo så förstår ni vad jag menar. Men jag måste säga att han lyckats få in Frankrike-känslan i den. DOCK, tycker jag nog att musiken i Midnight in Paris var snäppet bättre. Den var så perfekt och den försvann inte in i bakgrunden. Nu vet jag inte vem som har gjort den musiken, men varför han/hon inte har en nominering kan jag inte förstå.
Jag tycker att ni ska se den här filmen! :> xoxo
Hugo är en pojke som bor på tågstationen i Paris (vad är det med filmer som utspelar sig i Paris nudå?) där han i hemlighet håller igång alla klockor. Han har en liten robot som han försöker laga, men han behöver en hjärtformad nyckel för att få igång den. :>
På tågstationen finns det några karaktärer som återkommer. Jag diggar speciellt vakten, som är både ivägen och komisk. Han försöker fånga lilla Hugo (som spelas av en väldigt duktig kille vid namn Asa Butterfield), men han har lite problem med sitt ben... *Bam bam baaaam - cliffhanger ;D*
Howard Shore har blivit nominerad till priset för Bästa filmmusik för musiken i Hugo. När jag såg det så var jag tvungen att lyssna på soundtracksen igen. Det låter som filmmusik. Jag skojar inte, lyssna på musiken från Hugo så förstår ni vad jag menar. Men jag måste säga att han lyckats få in Frankrike-känslan i den. DOCK, tycker jag nog att musiken i Midnight in Paris var snäppet bättre. Den var så perfekt och den försvann inte in i bakgrunden. Nu vet jag inte vem som har gjort den musiken, men varför han/hon inte har en nominering kan jag inte förstå.
Jag tycker att ni ska se den här filmen! :> xoxo
