Jag upptäckte ett rätt stort problem med min utbetalningsplan från CSN. Problemet är att jag inte har råd med min hyra (som ska betalas för 6 månader senast den 28e augusti) med hjälp av utbetalningen jag får där i krokarna. Jag kommer ännu mindre få råd med mat för de veckorna. Alltså skickade jag ett litet mail om mitt problem till CSN. Jag trodde såklart att det här är ett enkelt problem att rätta till, så jag berättade klart och tydligt om min situation (så att en treåring skulle kunna förstå) och bad dem ändra lite i planeringen eftersom jag får så onödigt mycket pengar den nästkommande utbetalningen. När jag fick svar, fick jag dock en smärre chock faktiskt, för så lätt var det tydligen inte.


Vad i hela fridens dar, är det meningen att jag ska svara på det där? Det stinker ju verkligen "jag bryr mig inte ett skit om dina problem" från det där svaret. Hon tycker inte ens att jag förtjänar en förklaring till varför det är så otroligt svårt att ändra på. I stället får jag en mening med fakta som är totalt ointressant, som inte är relevant i  sammanhanget och som jag för övrigt redan visste om. Hon kan omöjligt ha missförstått vad jag menade med mitt mail. Jag skrev vad problemet är, exakta siffror och datum, jag ger till och med en lösning på mitt eget problem. Det vore enkelt att ändra. Det kanske skulle ta fem minuter för henne att göra det. Ändå skriver hon bara "Nej" utan att ens ge en förklaring. Vad är det här för någon kvinna med mindervärdeskomplex, som råkat få liiiite, lite makt, som hon måste utnyttja bara för att jäklas? Undrar om hon känner tillfredsställelse av att bete sig såhär. 

"Hör gärna av dig om du har fler frågor!" 
Va? You gotta be kiddin' me. Käftsmäll, kallas det där. Snacka om att man känner sig nertryckt alltså. Känner mig som en liten unge, vars problem är minimala. "Jaha, då var den frågan överstökad, nästa!" 

Jag skrev ett svar i min ilska, som lyder såhär:

"Hej igen, Anna-Karin!

Ja, nu fick jag helt plötsligt en massa fler frågor. Många av säkerligen ringa intresse för er, märker jag (såsom exempelvis "hur sjutton ska jag överleva på minus 4000 kronor i fyra veckor?"). En fråga ni kanske faktiskt kan ha ett svar på är däremot varför ni inte kan ändra i schemat? Jag ska ju ändå få (låna) alla de där pengarna, de är ju så gott som redan i min ficka, frågan är bara om jag får dem innan jag svälter ihjäl i Japan, eller efter att jag har gjort det. Pengarna i fråga är utbetalningar för samma termin, en termin som jag väldigt snart ska lämna in studieförsäkran för, så ni behöver ju inte vara oroliga att jag tar pengarna och sen flyr landet.


Jag är mycket tacksam för svar!

Vänliga hälsningar

Beatrice Haglund"

Lugn, jag skickade det inte. Det kan ju inte vara till min fördel att vara så kaxig mot en person jag vill få hjälp av. Men faktum är, att jag faktiskt inte vet hur jag ska svara utan att min ilska lyser igenom. Jag tycker jag kan tacklas med såna här dumheter rätt bra i vanliga fall, men nu vet jag inte. Jaa, jag tar åt mig. Jag tycker jag kan få göra det också. Snälla CSN, kan ni anställa folk som faktiskt VILL hjälpa andra i fortsättningen?

Bea