Idag har jag varit i skolan och gjort ett inplaceringstest. Jag lovar och svär att jag kommer att hamna i gruppen elever som inte kan ett jävla skit. Jag har också fått mitt studentrum idag, vilket känns riktigt skönt. Äntligen har jag någonstans där jag kan luta mig tillbaka och känna att det här är mitt. Det är väldigt viktigt att man kan känna så någonstans, tror jag. Nu är det en katt som jamar utanför :S Låter lite spöklikt... I vilket fall som helst så har jag ett litet hem här i Kyoto nu, och jag hoppas verkligen att jag kan hitta till skolan imorgon, annars är jag väl doomed. 

Jag fick skjuts hit av folk som arbetar på skolan, och på vägen så ringde en av dem till en svensk elev som också bor här. Han hjälpte sedan till att översätta och visade mig runt lite. Senare kom en annan svensk och knackade på och vi gick alla tre ut och de visade mig det viktigaste och vi åt lunch. Det känns verkligen härligt att prata svenska med någon. Redan nu liksom. (Y)

Hanna bad mig ta kort på alla dryckautomater jag ser. Det tänker jag inte göra, för det finns så sjukligt många (vilket jag älskar, vad som är mindre bra med dem att de inte tar emot 1 yen-mynt) men jag kan i alla fall lägga upp en bild på några automater. Enjoy!