The O.C.

Jag har upptäckt OC. Grattis, Bea! 

Jag har på senare tid funderat lite på vad den serien handlar om och varför folk brukade vara så störtkära i den. Efter att jag råkade zappa fram OC ett par gånger på TV:n när jag har varit hemma och arbetslös, så bestämde jag mig för att låna hem säsong ett från teh internetz. Idag har jag börjat kolla, och jag är helt fast. Jag har sett fem avsnitt idag och jag kan nog tänka mig att det kan bli ett till. 

Felix har för övrigt varit riktigt trevlig idag. Han har till och med låtit mig klappa och pussa på honom. Kan vara för att jag blev så grinig på honom när han hoppade omkring och geggade i grädden och i min oboy förut. Han förstår att jag inte kan vara ilsken om han låter mig klappa honom. Snarare får han extra gottgott att smaska på när han gör så. Trollad av en papegoja, hahaha! 

Nu blir det käka hembakat bröd som farmor har gjort. NOMNOMNOM

xoxo, *le me



Drive

Nu har jag sett Drive. So far so good. 

Den var bra. Skitig. Jag gillar ju skitiga filmer. Bra musik. Fint skådespeleri. Jag kände verkligen spänningen. Jag gillade närbilderna och konversationerna (det finns ett finare ord för det va? :S) men kanske framför allt gillade jag när folk inte sa något. Tycker det är fint när inga repliker (där var ju ordet jag letade efter!) behövs för att man ska förstå allt som händer och vad som rör sig i karaktärernas huvuden.



Nu sitter jag och lyssnar på Sweet (GREATEST HITS ;D) och funderar på vad jag ska göra härnäst. Ballroom Blitz! :3 Oh yes. Kanske ska gå och lägga mig och läsa. Hm... Vi får se.

xoxo, BEA

Hugo Cabret

Den tredje filmen jag sett som är nominerad för Bästa film är Hugo Cabret eller Hugo. Jag tyckte den var fantastiskt fantasifull och härlig att se på. 

Hugo är en pojke som bor på tågstationen i Paris (vad är det med filmer som utspelar sig i Paris nudå?) där han i hemlighet håller igång alla klockor. Han har en liten robot som han försöker laga, men han behöver en hjärtformad nyckel för att få igång den. :>

På tågstationen finns det några karaktärer som återkommer. Jag diggar speciellt vakten, som är både ivägen och komisk. Han försöker fånga lilla Hugo (som spelas av en väldigt duktig kille vid namn Asa Butterfield), men han har lite problem med sitt ben... *Bam bam baaaam - cliffhanger ;D*

Howard Shore har blivit nominerad till priset för Bästa filmmusik för musiken i Hugo. När jag såg det så var jag tvungen att lyssna på soundtracksen igen. Det låter som filmmusik. Jag skojar inte, lyssna på musiken från Hugo så förstår ni vad jag menar. Men jag måste säga att han lyckats få in Frankrike-känslan i den. DOCK, tycker jag nog att musiken i Midnight in Paris var snäppet bättre. Den var så perfekt och den försvann inte in i bakgrunden. Nu vet jag inte vem som har gjort den musiken, men varför han/hon inte har en nominering kan jag inte förstå.

Jag tycker att ni ska se den här filmen! :> xoxo



Oscarsgalan

Den 26 februari hålls årets Oscarsgala. Jag tänkte faktiskt se på den för en gångs skull. Därför har jag kollat upp vilka filmer som är nominerade och tänkte se några av dem. Idén fick jag när jag tittade på en kompis kanal på YouTube där han sa att han tänkte göra det. Så.. ja. 

Jag har sett Midnight in Paris och Moneyball av de filmerna som är nominerade för Bästa film och jag tänkte försöka se alla som är det. 

Midnight in Paris var speciell. Huvudpersonen (spelad av Owen Wilson) är i Paris med sin fästmö och hennes föräldrar. Han försöker skriva en bok, eftersom han tycker att hans karriär som filmmanusförfattare är ytlig (som jag tolkar det). Han vill skriva mer "äkta" litteratur, men han kommer inte riktigt någonstans. Han är riktigt förälskad i Paris. Han glorifierar Paris på 1920-talet, eftersom han anser att konsten var som bäst då. Rätt som det är så får han dock chansen att lära känna sin guldålder närmare än vad han kan föreställa sig. ;D;D

Jag tyckte nästan att det var musiken som gjorde den här filmen faktiskt. Den riktigt skriker "Frankrike, Frankrike!" Den gör filmen lite komisk. Och den är lite komisk, så det är ju bra. Jag kan tänka mig att det här är en film som växer, men för mig var det inte en film som jag kände att jag BARA MÅSTE SE IGEN. Den var bra, men lite för lite intriger för min smak. Jag hade velat ha mer av någonting. Mer 1920-tal eller mer kärlek? Den här filmen hamnade mitt emellan en romantisk film och en film om någons drömmar.



Moneyball
såg jag alldeles nyss, och den var en sån där film som jag fastnar vid. Egentligen tycker jag ju att sport är totalt ointressant, men av någon anledning så brukar jag gilla sportfilmer. Jag älskar Brad Pitt i den här filmen, och som jag har förstått så har han också blivit nominerad till Bästa manliga huvudroll för sin prestation. Bra, det förtjänar han! Moneyball handlar om hur chefen för laget försöker bygga upp det på nytt med hjälp av nya idéer från en ung kille som pluggat ekonomi. Det blir ju ramaskri bland gamlingarna och ingen tror att det kommer att lyckas. 



Nu orkar jag inte mer.
xoxo, Bea



Toradora

Ah hej, jag fick ett anime-ryck. Jag kollade igenom hela Toradora (25 avsnitt) på två dagar. Den var bra. Det är trevligt med lite puttinutt ibland, och vad är mer puttinutt än en kärleksanime där alla är tokiga och pratar gulligt? :)



Arbetslös

Det är ju ganska intressant vad som händer när man inte har något att göra om dagarna. Jag har börjat utveckla ett sov-syndrom som innebär att jag inte blir pigg om jag sover mindre än tio timmar per dygn. Jag har också utvecklat ett lite skadligt intresse för rörlig bild. Dvs. jag ser på en massa film och anime. Och jag städar! Det är heltokigt. 

Jag såg faktiskt på en till film igår, efter The bucket list. Jag såg på The greatest, som handlar om en familj som försöker hantera sorgen efter en förlorad son och bror, samtidigt som dennes flickvän flyttar in med beskedet att hon är gravid. Den var intressant, bra, sorglig, fin och jag bölade framemot slutet. Man kan säga att den handlade om hur olika alla hanterar sorg. Den var verkligen sevärd. 

Ikväll ska jag försöka att inte ha död som huvudtema. Jag tänkte se Sucker Punch eftersom jag inte har sett den än. :) Jag tror det kan bli bra! 

Bild från The greatest :)



The bucket list

Kort summering: Två cancerpatienter rymmer för att leva livet den tid de har kvar. Jack Nicholson och Morgan Freeman innehar huvudrollerna. Jag gillar Morgan Freeman, för han har så härlig röst :>

Nu ska vi se... Jag tyckte filmen var jättebra. :) Det låter ju lagom klent. Men den hade liksom lagom av allt. På sätt och vis var den en feel good-film, men samtidigt var den sorglig, som den ju borde vara med cancer som tema. 

Men jag är ingen filmkritiker, och jag är som sagt inte särskilt klipsk när det gäller filmer, så jag nöjer mig med att skriva: Se den. :)

Snatch

Skitigt, men snyggt. Det märks att det är samma skapare som till Lock, stock and two smoking barrels (Guy Ritchie). Det är precis samma stil. Egentligen borde jag se om den nu också och verkligen jämföra, men det har jag ingen lust med just nu. Rå humor och konstiga, väl genomtänkta karaktärer. Bra skådisar. Favoriten var inte Brad Pitt, utan Vinnie Jones, som spelade Bullet Tooth Tony. Han får alltid de bästa rollerna ;o (*host*The midnight meat train*host*)

Jag tyckte den var smart och sådär lagom matcho. Den brittiska engelskan förhöjer känslan också, det hade inte varit samma sak om alla hade snackat amerikanska. (Y)

Mannen, myten, legenden i sitt esse. ;)



Water for elephants

Känner att jag bara bloggar om filmer jag sett numera... XD Jaja, vad spelar det för roll.

Inatt har jag sett Water for elephants och den var typ så bra som jag hade tänkt mig. Jag gillar filmer som tar en till ovanliga miljöer. Fast när Pattinson började umgås med den söta blondinen så kunde jag inte låta bli att tänka "men vad ska Bella säga nu?!" 

Och nej, jag har inget Pattinson-tema. ;o Men jag har velat se den här filmen länge nu ju! :>



The twilight saga

OMG, jag har sett två av filmerna nu. Jag upptäckte att New moon gick på ettan förut, så jag tänkte att jag lika gärna kan se den. Vad sjutton, det är ju inga reklampauser på ettan. Det verkar på folk som om man antingen hatar eller älskar Twilight. Typ som Justin Bieber. 

Ah, det var allt jag ville säga (skriva)... *Host*

Here goes. 
Jag hatar inte Twilight. Jag hatar inte Justin Biever (*fniss*). Men inte är jag ett fan heller. Knappast. Jag tyckte att New moon var ganska intressant. Lite dryg, ingen särskild variation att tala om och inga större intriger än dem vi redan visste om med tjejen som är kär i en vampyr what's-his-face blabla, ni vet. Det där är för kattsingen allmänbildning numera. Men vad hände i den här filmen? Ingenting. Vampyren lämnar flickan som är så kär att hon inte vet vart hon ska ta vägen, hon umgås med en yngre kille som visar sig vara varulv. Alla älskar Bella, men Bella vill bara ha odödliga livskamrater.

Vad gjorde då filmen intressant? Varför tittade jag på hela? Hm.. hm hm hm... 
Trots att spänningen inte blev särskilt hög hur de än försökte, och trots att min första reaktion när eftertexterna kom var "Var det allt?", så är det ändå så att jag är lite nyfiken på fortsättningen. Vampyrer är inte min grej, framför allt inte om de blänker i solen som tusen diamanter, men Edward verkar vara en hyvens kille. Deras kärlek är dock så fruktansvärt överväldigande perfekt och underbar och oändlig att jag liksom ville säga åt dem att sluta. Men det är en bra grej, på ett sätt! Blir jag engagerad i filmen så är det så mycket lättare att smälta att replikerna är dåliga. 

Okej, nog med det där nu. Det kanske faktiskt var musiken som fick mig att se på hela, för den gillade jag. Och de snygga killarnas bara överkroppar hjälpte nog. 

Men vad är grejen med alla som säger sig hata Twilight och/eller Justin Bieber? Folk som håller på och irriterar sig hela tiden och kastar glåpord och skit på dessa fantastiska kulturella arv tycker nog egentligen bara om känslan att vara emot något. Saker man helt enkelt inte tycker om ignorerar man. Om man är intelligent vill säga. Låt f12:orna avguda Justin Bieber ffs, han sjunger bra och han är faktiskt ganska söt. Man kan inte hata en person för att hans musik inte faller en i smaken. Eller en serie för att man inte gillar genren. Get a grip.

Ska leta upp en tjusig bild på blänkande Edward nu åt er. :)
Äh vafan, hittade en supertjusig bild. Watch out Bella, your boyfriend is gonna eat you!



PS. Jag har klippt mig. DS.

Like minds

Yes, idag har jag sett på Like minds. Vad har jag att säga om den? Hm... Jag gillade den. Jag satt klistrad, men den kanske var lite för flummig, vet inte. Jag ska nog se den igen för att förstå allt höhö. Jag är inte så klipsk vad gäller filmer.