Idag var det strålande solsken, inte ett moln på himlen och vad som kändes som typ trettio grader varmt. Vilken otur att jag klädde mig efter gårdagens väder, då det spöregnade och var ganska mycket kallare. Det gäller inte här att vädret håller sig ungefär detsamma en längre tid och skiftar långsamt, utan här slår det om snabbt som attan. Och det verkar inte finnas något mellanting heller, antingen så regnar det eller så är det varmt och himlen är blå. 

Ändå har dagen varit en sån där dag då man bara inte orkar. Trötthet, huvudvärk och halsont har förföljt mig idag. Det känns bättre nu, men i skolan tänkte jag att jag nog skulle klappa ihop när som helst. Jag tycker det är himla tråkigt när man inte orkar koncentrera sig, eftersom jag faktiskt vill lära mig. 

Jag upptäckte kokosgrädde idag. Jag trodde att jag skulle få hälla i det i soppan, men det visade sig vara ganska hårt och smälte av värme. Kokosfett? Nåväl, det var ganska gott med lite kokos faktiskt. 

Skönt att det är kort dag imorgon. Måndagar, onsdagar och fredagar går vi bara fram till lunch. Tisdagar och torsdagar (kayobi to mokuyobi) går vi till tio över tre tror jag. Det är bra tider enligt mig. Sådär "lagom". Sen är det plugg hemma som gäller (fast jag brukar förstås ta en tupplur innan det är dags för läxläsning). Det går väldans lätt att somna på eftermiddagen, men på kvällen är jag klarvaken. Det kanske hänger ihop på något vis, när jag tänker efter.

Jag hade aldrig trott att Japan skulle bli vardag, men det är det. Ibland stannar man upp, ser sig om och upptäcker var man är. Man ser, verkligen ser den japanska arkitekturen, bergen som omger hela Kyoto, de små tanterna som till och med får mig att känna mig stor och osmidig, körsbärsblommorna, kanji och allt annat som hör Japan till. Men för det mesta går jag bara förbi allt det där nu för tiden eftersom jag ser det varje dag. Å ena sidan så gillar jag det, å andra sidan så är det lite synd.

Nu ska jag återgå till läxorna och sen sova. Natti fnatt!
xoxo, Bea