Nu ska jag berätta den lustiga och sorgliga historien om min toffel.

Det var en gång en toffel. Det var min toffel, en sån där mysig en, som är mjuk och gosig på insidan. Jag fick den tillsammans med en annan toffel en gång i tiden och de trivdes så bra på mina fötter och mina fötter trivdes i tofflorna. 

Så kom dagen då jag skulle börja packa inför avresan till Japan. Jag bestämde mig snabbt för att mina tofflor skulle med, så jag packade ner dem bland andra prylar, kläder och nödvändigheter. Väl i mitt nya hem i Kyoto spatserade jag runt i mina tofflor som aldrig förr. Dag som natt, morgon som kväll, höll de mina fötter varma. 

En dag bestämde jag mig för att ta ett bad. Som den förutseende flicka jag är, så ställde jag tofflorna inne i badrummet tills dess att jag hade badat klart. Men! Då hände plötsligt något som jag inte hade kunnat förutse... När jag drog ur ploppen ur hålet i badkaret så blev det en liten översvämning i badrummet. Det blev alldeles blött på golvet och mina stackars tofflor blev nerdränkta. Var skulle jag göra av dem? Var kunde jag hänga dem på torkning? Jag hade inget svar, så jag lät dem stå i badrummet.

Nej, det var verkligen inte det mest intelligenta val jag någonsin fattat. Tofflor torkar uppenbarligen inte om man bara låter dem ligga helt genomblöta, så när solen började skina varmt ute så tog jag i stället med dem till fönstret. Utanför mitt fönster finns nämligen en väldigt smal liten balkong, troligtvis som är till för blommor (och min värmepumpgrej som också står där). Jag satte i alla fall ut tofflorna där på torkning, vilket fungerade bra! Efter bara någon dag i solen utanför mitt fönster så tittade jag till dem och märkte att de hade torkat avsevärt. 

Då lyckades jag med något som bara jag lyckas med. Ni förstår att trots att jag är utrustad med en ganska välfungerande hjärna, så är motoriken inte den bästa. Jag är med andra ord ganska klumpig. Jag tog upp min toffel och kände på den, sträckte mig för att sätta tillbaka den igen och tyckades välta ner den över kanten.

Och för att ni ska förstå det mest sorgliga och lustiga med den här historien, så måste jag förklara hur jag bor. Jag bor på andra våningen. Utanför mitt fönster är det växtlighet, gravstenar och andra byggnader. Jag vet inte alls hur man tar sig ner dit. Jag vet inte hur jag ska kunna hämta upp min älskade toffel. Det här hände i måndags eller tisdags. Det har spöregnat i två dagar nu. Min toffel ligger fortfarande där nere.

Vila i frid.
/Bea

PS. Den andra toffeln ligger torr och glad i hallen. Jag vet inte vad jag ska göra med den heller. DS.