Idag fick jag det höga nöjet att besöka ett japanskt sjukhus för första gången. Det är så att jag har känt mig rätt krasslig den senaste tiden, och idag, när jag även vaknade med en svullnad på min hand, så tyckte jag att jag fick nog och bestämde mig för att det var dags att ta tag i saken. Jag fick hjälp av Hanna, som ringde till vår lärare och hon följde med och sa vart vi skulle gå. Hon hjälpte mig förstå vad läkaren sa och sådär. Sen drog läkaren fram ett helt ultraljud och kollade med det i magen på mig, vilket jag tyckte var jättespännande. En sak är säker, och det är att om man säger att man är sjuk så tr de en på allvar här. Till skillnad från i Sverige, där de bara ställer några frågor och skickar hem en igen. Jag sa att jag har mått illa och haft ont i magen till och från ett tag, och hon gjorde ett ultraljud. Wow. I Sverige måste man bli gravid för att få sån behandling. 

Nåväl, det var tur att Hanna hjälpte mig ringa, för själv har jag glömt bort nästan all japanska under lovet. Har dock rätt dåligt samvete för att jag tog upp både hennes och min lärares tid... 

xoxo, Bea