Så jag tittade på Herkules igår. Jag har alltid tyckt om den filmen, men den här gången kom jag att tänka på något som inte har slagit mig tidigare. Det var alldeles i slutet av filmen när Herkules blir en "riktig hjälte" och välkomnas upp på Olympos. Alla applåderar och är sååå glada och stolta över honom. 

Varför blev Herkules en riktig hjälte då? Jo, för att han riskerar sitt eget liv i utbyte mot Megs. Det är såklart väldigt heroiskt på alla sätt och vis, det är bara det att Herkules hade aldrig behövt kliva ner i dödsriket för att hämta Megs själ om det inte vore för att HON redan hade offrat SITT liv för att rädda Herkules. Hon knuffade bort Herkules från en fallande pelare, vilket resulterade i att den föll på henne i stället. Och hur uppmärksammas detta av gudarna? Inte alls.

Man kan ju tycka att åtminstone Herkules föräldrar ska vara tacksamma och välkomna henne också till Olympos, men nej. När Herkules mottas som den hjälte han är, och när hans föräldrar är upptagna med att prisa honom och berätta hur stolta de är över honom, så står Meg längst ner i trappan och ser ledsen ut. 

Så varför får Herkules en egen stjärnbild, men inte Meg? Varför är inte hon välkommen på fika på Olympos? Det kan man ju verkligen fråga sig. Tur i alla fall att Herkules förbarmar sig över henne och offrar sitt gudaskap för hennes skull, annars hade hon ju dött en gång för gäves. Schysst av Herkules att komma ner på hennes nivå, när hon uppenbarligen inte var på hans. 

"For a true hero isn't measured by the size of his strength, but by the strength of his heart."
And by the size of his penis, right?



Sånt här förstör verkligen nostalgin. När man var liten såg man inte sånt här. Man behövde inte bli upprörd över det. Men nu när man förstår lite mer vad som händer så blir man ju irriterad. Dåligt, Disney, dåligt!

xoxo, Bea