Jag känner mig så himla lyckligt lottad för att jag har så stöttande familj. Det är inte bara det att de tror på mig, hjälper mig med förberedelserna inför språkresan och hela tiden visar att de älskar mig, de ändrar också sina egna planer och anpassar sig för min skull. Mamma och pappa planerar att komma till Japan för att hälsa på i sommar. Farfar tog tid idag för att se ut en klocka med mig, eftersom jag tydligen behöver en. Mormor och morfar åkte ända till Bålsta för att hjälpa mig när jag skulle flytta.

Jag har också väldigt stöttande vänner, som uppmuntrar mig, lugnar mig när jag är nervös eller rent av panikslagen mitt i natten, och delar min glädje när jag är glad. Jag fick ett porträtt av Emilia idag, som hon hade ritat av mig. Tillsammans med det fick jag ett litet brev med uppmuntrande ord. Känns skönt att få det av någon som också har åkt bort en längre tid (hon är au pair i Skottland). Både porträttet och brevet är redan nerpackade tillsammans med bilder av mina vänner och brorsan och mig. 

Imorgon är sista dagen i Sverige på ett år och den ska tillbringas med att packa, titta ut studentbilder (ja, såhär sent) och kanske äta lunch med farmor. På tal om farmor så fick jag ett halsband av henne idag med en liten skyddsängel.

På tal om halsband så fick jag ett halvt halsband av Hanna idag. Ett halvt "Best friends"-hjärta hänger nu runt min hals och det kommer antagligen växa fast där. <3


xoxo, Beatrice