Igår morse var det solförmörkelse som syntes i Japan. En ringformad solförmörkelse. Den ska tydligen ha varit häftig att se, men jag vet inte för jag sov då. Jag tror att jag ska åka till Australien i November, för det ska bli en total solförmörkelse där då. Jag och mina lysande idéer.

Så, vad händer mer i Japan? En hel del plugg. Jag målar mycket eftersom jag är inne i en sån period och jag har köpt akvarellfärger. Igår grabbade jag tag i The Great Hunt igen för att fortsätta läsa. Jag började med den innan jag åkte, men sen jag kom hit så har jag mest bara lyssnat på Harry Potter på ljudbok. Det känns skönt att hålla i en stabil pocketbok igen. Att se texten liksom.



Här är det varmt och luften är fuktig. Jag har ganska svårt att tänka mig att folk i Sverige snart får sommarlov, eftersom vi fortfarande har nästan två månader kvar. Ganska konstigt egentligen, med tanke på att det har varit sommarvärme ute länge nu enligt mig. 

Jag trivs här. Jag tycker om allting med Kyoto, utom de värdelösa 1-yenmynten. Jag cyklar till skolan varje morgon så jag har blivit van vid vänstertrafiken. På lunchen går vi till matbutiken Nakamura precis vid skolan och köper bentolådor (typ matlådor) som man kan värma i microvågsugnar där, sedan brukar vi gå upp och sätta oss utanför universitetets café. Högst upp i trappan har man utsikt ända till bergen på andra sidan stan. 

Vi har börjat ha kalligrafilektioner varje måndag, men bara i fem veckor. Både jag och Hanna tycker att det är den bästa lektionen på hela veckan. Det är fantastiskt roligt på något vis, men det finns samtidigt så många detaljer att tänka på för att få kanjitecknen rätt, att det för mina tankar till karate och att öva kata. Jag har egna kalligrafisaker så jag kan hålla på hemma om jag vill. Kanji över huvud taget visade sig vara ganska roligt att kunna. Tar man bara ett i taget så är det ju inte så svårt att lära sig de vanligaste. Rätt som det är så kan man läsa enkla meningar som innehåller kanji. Jo, jag har fått bestämma vilka kanjitecken jag vill skriva mitt eget namn med också! 
唄愛鳥珠

Det är tecknen för "sång", "kärlek", "fågel" och "pärla". Beatorisu. Jättegulligt, jag vet. 
Jag undrar om jag fortfarande kan läsa devanagari. Hm...



Tyska? Tja, varför inte? Jag hade ju en tysk lärare i hindi. 

Det är nog inte så konstigt att jag tycker att det mest intressanta med språk är alla olika skriftspråk som finns. Jag är ju en boktjej, så att säga. 

Nej, nu ska jag nog göra något annat. Kanske öva lite glosor. 

Natti natt
/Bea