Idag har skolan en resa till Nara planerad. Mina klasskompisar är där just nu på sightseeing. Jag är inte där just nu, utan i mitt rum och kokar potatis. Varför är jag inte i Nara med mina klasskompisar? Ja, det är en mycket bra fråga.

Efter en natts dålig sömn, kom jag igår till skolan alldeles utmattad. Där fick jag reda på att vi idag skulle åka till Nara, vilket piggade upp mig ganska mycket. Jag vill nämligen väldigt gärna åka till Nara. Till er som inte vet något om platsen: www.google.se. När jag kom hem var jag dock så trött att jag hade huvudvärk, och jag tänkte att jag skulle ställa klockan i tid så att jag absolut inte skulle glömma bort det, så det gjorde jag. Jag ställde klockan på halv sju, och min väckarklocka fungerar alldeles utmärkt; den ringde nämligen klockan halv sju. Igår eftermiddag. 

Som ni nog förstår, så stängde jag av alarmet då och återvände till mina studier (till att titta på Vänner). På kvällen slängde jag mig, trött som jag var, på min futon och somnade för en gångs skull snabbt, försäkrad om att jag skulle kliva upp i tid till utflykten eftersom jag hade varit förutseende nog att ställa klockan redan när jag kom hem. 

Nu märker ni att det fattas en ynka liten detalj, eller hur? För att alarmet i en väckarklocka ska fungera så behövs det visserligen att man ställer in det på rätt tid, men ännu viktigare är det att man startar det. Om man inte startar larmet så kommer det under inga omständigheter att ringa. Jag vet det här med säkerhet eftersom jag har lärt mig den hårda vägen.

Faktum är, att jag inte ens vaknade särskilt sent. Jag vaknade utvilad och pigg klockan kvart över åtta, precis då vi skulle samlas i klassrummet. När jag gjorde det och tittade på klockan så trodde jag först inte att det var sant, så jag dubbelkollade med mitt armbandsur (Tack, pappa!), men det var lika osamarbetsvilligt som min väckarklocka. Rasande och svärande arbetade jag mig ner till cykeln och med hjälp av den tog jag mig till skolan, bara för att få höra att det inte fanns något jag kunde göra åt saken. Bussarna med eleverna hade lämnat skolan en halvtimme tidigare eller så.

"Hi! I overslept today."
"Oh, okay..."
"Is there, like, anything that I can do?"
"... No, I don't think so."
"Alright, I'll just go home and... relax then. I can go to Nara some other time, I guess."
"Yeah, just... take it easy."

Sen pratade vi några ord japanska innan jag tackade för mig, gick och köpte frukost och återvände hem. Men jag kan tala om att jag inte alls har tagit det lugnt idag. Jag har tvättat och storstädat, och övat lite kanji. Jag ska plugga mer sen, när jag orkar. Jag är i alla fall inte lika förbannad längre. Det kan väl bli en liten rolig historia att berätta i skolan imorgon kanske. Och att skriva på bloggen. Som sagt, så kan jag åka till Nara någon annan gång. Jag ska ju trots allt bo i det här landet i elva månader till.