Mig själv
Så jag tänkte på det här med självkänsla. Jag vet att det är väldigt många där ute som har dålig självkänsla och jag kan verkligen inte annat än tycka synd om dem. Personligen tycker jag både om mig själv och är säker på mig själv. Så ja. Men när jag pratar med folk, läser runt på internet och så vidare, så ser jag hela tiden alla de här människorna (oftast unga tjejer) som inte vågar ta för sig, inte tror på sig själva, är osäkra, eller rent av är rädda för vad andra ska tycka.
Jag vill säga åt dem att skärpa till sig. Men för fan, vill jag säga, bara gör det. Det gör jag. Även när jag inte vågar så gör jag. Precis vad jag vill, så länge det inte skadar andra. Sen förstår jag ju att det inte är lätt. Jag har ju själv varit där. Liten och osäker, inte vågat ta plats, inte vågat vara mig själv. Och det trots att jag alltid inners inne har vetat mitt värde. Jag visste alltid att jag var bra, smart, en schysst person. Ändå fanns de där spärrarna.
Jag vill gärna tro att självkänslan kommer med tiden för de flesta, och det gör den säkert också ofta. Men när jag tänker på hur mycket jag har kämpat med mig själv för att våga mer, hur många gånger jag har stått framför spegeln och bråkat med rösterna som säger "du är inte snygg nog", "inte smart nog", "du har för många finnar"... då förstår jag vilken kamp det ändå är. Att få bra självkänsla och/eller självförtroende är inte något som bara kommer, det är något man kämpar sig till. Hårt och länge.
Jag hade turen att få föräldrar som alltid stöttade mig och fick mig att känna mig bra och duktig. Så länge jag och Alex gjorde vårt bästa så var vi bra nog, så länge vi var snälla mot andra (och uppförde oss som folk, vad sjutton är det för fel på alla oartiga småungar som ingen har koll på numera?) så var de nöjda liksom. Och jag tror, nej jag vet, att det har gett mig väldigt mycket skjuts på vägen. Det är värre för personer som kanske inte har samma sorts stöttning hemifrån av alla möjliga olika anledningar. Och jag önskar verkligen att jag kunde dela med mig av min viljestyrka, min allra finaste egenskap, till dem för att om man har glöden så kan man klara allt. Då kan man stå framför spegeln i badrumt och svara rösterna att "jo, jag är så mycket bättre ochså mycket mer än vad jag någonsin trodde".
Med det vill jag säga tack mamma och pappa för att ni är så fantastiskt bra föräldrar och alltid har funnits där för mig. Jag älskar er och jag längtar efter att få fira jul med er och Alex och resten av släkten.
Och ta aldrig upp att jag skrev det här, för då kommer jag bara börja gråta, ni vet att jag inte klarar av att prata om känslor. Det är därför jag skriver det istället.
Puss och kram
Bea
Jag vill säga åt dem att skärpa till sig. Men för fan, vill jag säga, bara gör det. Det gör jag. Även när jag inte vågar så gör jag. Precis vad jag vill, så länge det inte skadar andra. Sen förstår jag ju att det inte är lätt. Jag har ju själv varit där. Liten och osäker, inte vågat ta plats, inte vågat vara mig själv. Och det trots att jag alltid inners inne har vetat mitt värde. Jag visste alltid att jag var bra, smart, en schysst person. Ändå fanns de där spärrarna.
Jag vill gärna tro att självkänslan kommer med tiden för de flesta, och det gör den säkert också ofta. Men när jag tänker på hur mycket jag har kämpat med mig själv för att våga mer, hur många gånger jag har stått framför spegeln och bråkat med rösterna som säger "du är inte snygg nog", "inte smart nog", "du har för många finnar"... då förstår jag vilken kamp det ändå är. Att få bra självkänsla och/eller självförtroende är inte något som bara kommer, det är något man kämpar sig till. Hårt och länge.
Jag hade turen att få föräldrar som alltid stöttade mig och fick mig att känna mig bra och duktig. Så länge jag och Alex gjorde vårt bästa så var vi bra nog, så länge vi var snälla mot andra (och uppförde oss som folk, vad sjutton är det för fel på alla oartiga småungar som ingen har koll på numera?) så var de nöjda liksom. Och jag tror, nej jag vet, att det har gett mig väldigt mycket skjuts på vägen. Det är värre för personer som kanske inte har samma sorts stöttning hemifrån av alla möjliga olika anledningar. Och jag önskar verkligen att jag kunde dela med mig av min viljestyrka, min allra finaste egenskap, till dem för att om man har glöden så kan man klara allt. Då kan man stå framför spegeln i badrumt och svara rösterna att "jo, jag är så mycket bättre ochså mycket mer än vad jag någonsin trodde".
Med det vill jag säga tack mamma och pappa för att ni är så fantastiskt bra föräldrar och alltid har funnits där för mig. Jag älskar er och jag längtar efter att få fira jul med er och Alex och resten av släkten.
Och ta aldrig upp att jag skrev det här, för då kommer jag bara börja gråta, ni vet att jag inte klarar av att prata om känslor. Det är därför jag skriver det istället.
Puss och kram
Bea
Momiji
Idag har jag, Hanna och Aino varit och shoppat på dagen och sen tog vi med oss David och åkte för att titta på momiji "light up" på kvällen. Höstlöv med ljussättning. Vi åkte till Kodaiji (高台寺) idag men ska kanske åka till Kiyomizudera (清水寺) en annan kväll, för det ska vara väldigt fint där med. Just nu flockas japaner och andra turister i just Kyoto bara för att titta på momiji. Det är ju långhelg nå uckså, så japanerna kommer från andra städer också tydligen. Och ja, det var proppfullt med folk vid Kodaiji. Det var mörkt också, så typ alla kort blev suddiga, men jag lägger upp ett par stycken här ändå. De som är minst suddiga.
Långhelg
Igår var jag i skolan. Efter skolan satt vi i cafeterian uppe vid universitetet och pluggade och pratade fram till klockan åtta på kvällen. I alla fall jag och David blev kvar där så länge, de andra gick hem tidigare. Imorgon är det helgdag här i Japan, och det ska firas med att sova riktigt länge och sen städa rent här. Det ser ut som fan just nu, kan jag säga.
Jo, med jämna mellanrum hittar man mer eller mindre tokiga grejer här i Japan också. Oftast är det 食べ物 (tabemono = ätbara saker :D) som är tokigt. Idag var det chips täckta med choklad. Chokladchips. Vad kan gå fel? Absolut ingenting.
Jo, med jämna mellanrum hittar man mer eller mindre tokiga grejer här i Japan också. Oftast är det 食べ物 (tabemono = ätbara saker :D) som är tokigt. Idag var det chips täckta med choklad. Chokladchips. Vad kan gå fel? Absolut ingenting.
Förkyld igen...
Vaknade med bultande huvudvärk, halsont och lätt illamående idag. Jag blev irriterad och kröp tillbaka ner i sängen igen, bara för att stanna här precis hela dagen. Har bara sovit, ätit och tittat på Game of thrones hela dagen. Som tur är känns det redan bättre, har bara ont i halsen nu. Tänkte försöka ta mig till skolan imorgon. Nog för att det är jobbigt att gå upp tidigt och behöva genomlida flera timmars studier som jag redan har gått igenom en gång förut, men att stanna hemma och göra ingenting en hel dag är så fruktansvärt tråkigt.
xoxo, Bea
xoxo, Bea
Lite arg
Dagens underdrift; att jag skulle vara lite arg. Jag är ganska mycket arg. Jag vet faktiskt inte riktigt när jag var så här arg senast. Och anledningen är SDU:s film om... är det invandringspolitiken den handlar om? Jag vet inte riktigt vad som flög i de där äckliga rasisterna den här gången. Klicka här för att komma till filmen.
Nu undrar jag hur i hela fridens namn man kan "testa att vara asylsökande för en dag". Jag undrar så jag sprängs. Gustav Kasselstrand har som vanligt de bästa svaren, så vi får se vad han gör. Åh, jaha. Intressant. Han tar sina asylsökarpapper och kör iväg till... ett nyligen upprustat slott. I Halland. Va? Har jag missat något nu eller? Är Gustav Kasselstrand invandrare? Hur ska han kunna ha den minsta lilla jäkla aning om hur en asylsökande känner sig om han inte ens lämnar landet?
Det känns skönt att veta att sveriges invandrare åtminstone har uppskurna frukter och bubbel på sina rum, så att de två (inte bara en) som får dela kan ha det mysigt tillsammans och... BLÄ. Ni ljuger ju rent ut för tusan. Ska jag tro på det här? Tar ni mig för en idiot eller? Jo, jag tar det här personligt.
Sen då? Fan, vad jobbigt att ett gammalt slott med så mycket historia bakom blir upprustat så att det kan användas till något vettigt. Fan också, att detta fantastiska svenska arv ska falla i händerna på giriga, lata invandrare, som ändå ska åka hem snart (efter en kort vistelse på spa-slottet). Nu får ni bannemig akta er, kära kungafamiljen, för snart tar de väl över självaste Drottningholm!
Är han seriös på riktigt eller är det här bara ett utdraget, jävligt plågsamt skämt? Karln kan ju inte mena allvar, tänkte jag från början. Men jo, det verkar faktiskt så. Vid det här laget kanske man borde ha vant sig vid Sverigedemokraternas upptåg. Man kanske skulle ha slutat ta dem på allvar för längesen. Satt upp skyddsmekanismer för deras idioti. Fast jag tycker faktiskt inte det. Så länge de menar allvar med såna här verklighetsfrämmande filmer, så borde de ses som ett hot mot Sverige. Genom att visa upp det här spaliknande stället och påstå att det är normal boendestandard för asylsökande visar de ju helt klart att de inte har någon som helst koll på någonting över huvud taget. Tänk om folk köper det här? Och jag vet att det finns folk där ute som köper det här, de lyckades ju ta sig in i riksdagen, eller hur? Kära SD med anhängare, ni suger. Bara så att ni vet.
Nej, nu ska jag nog lugna ner mig lite och försöka vara seriös. Jag tycker verkligen att det är skrämmande att det här partiet finns i vår riksdag. Jag tycker att det är skrämmande att en sån här film godkäns ens av det egna partiet, och framför allt tycker jag att det är skrämmande att Gustav Kasselstrand inte har fått sparken än. Vad är det som händer med Sverige?
Hur kommer man på idén? Hur kunde någon tycka att det var en bra idé från början? Kasselstrand vet ingenting om hur det känns att komma, kanske ensam, till ett främmande land och bara hoppas på att få stanna. Han vet inte hur det är att inte förstå språket eller kulturen. Han vet inte vilken ångest många asylsökande går och bär på. Och ändå tycker han att det är okej att göra en sån här video, som faktiskt mest liknar ett hån. Nej, vet ni vad. Skärpning!
PS. Kom osökt att tänka på filmen med de farliga mammorna med burka och barnvagnar som skuffade undan små stackars rangliga, svenska pensionärer. Den filmen gav mig ungefär lika mycket glädje som den här. DS.
Nu undrar jag hur i hela fridens namn man kan "testa att vara asylsökande för en dag". Jag undrar så jag sprängs. Gustav Kasselstrand har som vanligt de bästa svaren, så vi får se vad han gör. Åh, jaha. Intressant. Han tar sina asylsökarpapper och kör iväg till... ett nyligen upprustat slott. I Halland. Va? Har jag missat något nu eller? Är Gustav Kasselstrand invandrare? Hur ska han kunna ha den minsta lilla jäkla aning om hur en asylsökande känner sig om han inte ens lämnar landet?
Det känns skönt att veta att sveriges invandrare åtminstone har uppskurna frukter och bubbel på sina rum, så att de två (inte bara en) som får dela kan ha det mysigt tillsammans och... BLÄ. Ni ljuger ju rent ut för tusan. Ska jag tro på det här? Tar ni mig för en idiot eller? Jo, jag tar det här personligt.
Sen då? Fan, vad jobbigt att ett gammalt slott med så mycket historia bakom blir upprustat så att det kan användas till något vettigt. Fan också, att detta fantastiska svenska arv ska falla i händerna på giriga, lata invandrare, som ändå ska åka hem snart (efter en kort vistelse på spa-slottet). Nu får ni bannemig akta er, kära kungafamiljen, för snart tar de väl över självaste Drottningholm!
Är han seriös på riktigt eller är det här bara ett utdraget, jävligt plågsamt skämt? Karln kan ju inte mena allvar, tänkte jag från början. Men jo, det verkar faktiskt så. Vid det här laget kanske man borde ha vant sig vid Sverigedemokraternas upptåg. Man kanske skulle ha slutat ta dem på allvar för längesen. Satt upp skyddsmekanismer för deras idioti. Fast jag tycker faktiskt inte det. Så länge de menar allvar med såna här verklighetsfrämmande filmer, så borde de ses som ett hot mot Sverige. Genom att visa upp det här spaliknande stället och påstå att det är normal boendestandard för asylsökande visar de ju helt klart att de inte har någon som helst koll på någonting över huvud taget. Tänk om folk köper det här? Och jag vet att det finns folk där ute som köper det här, de lyckades ju ta sig in i riksdagen, eller hur? Kära SD med anhängare, ni suger. Bara så att ni vet.
Nej, nu ska jag nog lugna ner mig lite och försöka vara seriös. Jag tycker verkligen att det är skrämmande att det här partiet finns i vår riksdag. Jag tycker att det är skrämmande att en sån här film godkäns ens av det egna partiet, och framför allt tycker jag att det är skrämmande att Gustav Kasselstrand inte har fått sparken än. Vad är det som händer med Sverige?
Hur kommer man på idén? Hur kunde någon tycka att det var en bra idé från början? Kasselstrand vet ingenting om hur det känns att komma, kanske ensam, till ett främmande land och bara hoppas på att få stanna. Han vet inte hur det är att inte förstå språket eller kulturen. Han vet inte vilken ångest många asylsökande går och bär på. Och ändå tycker han att det är okej att göra en sån här video, som faktiskt mest liknar ett hån. Nej, vet ni vad. Skärpning!
PS. Kom osökt att tänka på filmen med de farliga mammorna med burka och barnvagnar som skuffade undan små stackars rangliga, svenska pensionärer. Den filmen gav mig ungefär lika mycket glädje som den här. DS.
