... ny klass, ny lärare. Min nya klass är fullproppad med pluggisar från Taiwan. Inte en enda svensk (utöver mig), och bara två personer från min gamla klass går där. Läraren verkar schysst, men rätt sträng och jag kände redan idag att det här kommer att bli riktigt tufft. Inte "åh, vad skönt, nu kommer jag lära mig massor"-tufft, utan snarare "jag vill skita i det här och gå hem och sova istället"-tufft. Typ "jag överlever nog inte ens första veckan"-tufft. Vi fick en massa information idag om den kommande terminen, allting som vanligt på japanska, men med den skillnaden att läraren tog för givet att vi förstår. Med andra ord pratade hon väldigt snabbt, och jag förstod troligtvis inte mycket mer än 50%. Vid lunch var jag villig att ge upp och kräva att få börja i en enklare klass, men jag antar att jag borde ge det ett försök. 

Redan första dagen (idag) så skulle vi sitta i grupper, berätta om oss själva, ställa frågor och samtala (det jag tycker är allra svårast med japanska), och sen skulle vi DESSUTOM ställa oss upp och återge för resten av klassen vad den bredvid hade sagt. Jag HATAR att stå och prata inför folk. Första dagen? FÖRSTA DAGEN? Jag känner inte ens de här läskiga taiwaneserna, som alla är minst tio gånger bättre än mig på japanska. Behöver jag ens fortsätta? Den här dagen har varit kass som fan. Min hjärna gråter, mina ögon är trötta, självförtroendet i bott och jag lyckas inte ens lista ut hur jag ska betala min jäkla hyra?! 

Som tur är så har jag en troligtvis väldigt trevlig afton framför mig, eftersom Emiliano, vår före detta klasskompis, ska åka hem på onsdag och vi ska ha hejdå-fest för honom sen. Efter att jag har kämpat mig igenom dagens alla läxor och förberedelser inför imorgon.