Visum
Tågresan var som tågresor brukar vara, lite trista, men ändå rätt härliga. Jag slumrade, lyssnade på musik och kikade faktiskt i min kursbok i japanska. När jag kom ut på Vasagatan i Stockholm så möttes jag av en häftig blåst och snö. Snö?! Och jag som tyckte att det var varmt nog för att gå utan jacka imorse, heh. Det fick man ju ångra ganska hårt. I vilket fall som helst så var jag framme 13:20, men ambassaden öppnar inte förrän 14:00 (besökstider mån-fre 09:30-12:00 och 14:00-16:00) så jag gick runt på Åhléns city och kikade ett tag innan jag drog iväg (med buss 69). Märker ni att jag ger all fakta ni behöver ifall ni också vill till ambassaderna? ;D;D;D
På ambassaden gick det fort och nu har jag mitt visum. Det går ut den 13e mars 2013, så jag kan nu försäkra alla som undrar att jag kommer att vara hemma och fira St. Patrick's day även nästa år. ;)
Eftersom jag skulle åka med farmor och farfar hem (som varit i Stockholm på begravning) så var jag tvungen att bränna ett par timmar i storstaden. Vad gör Bea då? Då tar hon vägen till det etnografiska muséet. Museiparken ligger ju precis vid ambassaderna, så. De har en ganska intressant utställning om Afghanistan där just nu. Om nån vill dit så vet ni vad som finns där nu i alla fall.
Efter museibesöket åkte jag in till centrum och höll på att bli tokig på allt folk. Jag gillar inte att riskera att gå in i folk precis överallt, och ljudet är så himla jobbigt tycker jag. Men jag behövde inte stå ut särskilt länge innan farmor och farfar kom och hämtade mig. Nu sitter jag hemma igen och har det gött. Imorgon ska jag troligtvis till banken med min faktura, för jag fattar ingenting av den.
Ha det gött!
xoxo, Bea
Bild från etnografiska och utställningen Afghanistan.
Att betala hyra
Jag och pappa har räknat, och kikat runt på CSN och fakturor, kollat veckor, räknat lite till... och kommit fram till att jag trots allt bör klara livhanken även efter att fakturan är betald och hyran för resten av året är betald och räkningarna är betalda osv osv. Jag överlever. Men det är inte så konstigt. I'm a survivor! Hehehehehehe. Ok, men seriöst, lite orolig blev man ju där ett tag.
"Hur många veckor skulle de här pengarna räcka till, sa du?"
"Hm... tjugo?"
Det är inte lätt, inte. Men det ordnar sig. :)
xoxo, Bea
Besök hos den japanska ambassaden i Stockholm
Så, vad mer har hänt? Inte särskilt mycket. Dagarna kommer och går och om drygt tre veckor är jag på väg. Det känns helt galet läskigt. "Shit-shit-shit-jag-ska-till-Japan-shit-shit-shit-kommer-inte-hem-på-ett-år-shit"
Jag undrar hur lång tid det kommer ta att vänja sig. Och jag undrar hur sjutton jag ska hitta de första dagarna. Och vad jag ska äta. Ja, jag undrar vad jag ska äta. Jag är dålig på att laga svensk mat, hur ska det då gå när jag är omringad av japanska ingredienser? Jag kanske får införskaffa en japansk kokbok innan jag åker (vore svårt att förstå en på japanska i nuläget). Kan ju passa på att inhandla karta och kompass samtidigt.
Men först ska jag till Stockholm. Först behöver jag mitt visum, annars blir det svårt att vara där lagligt tror jag. Varför behöver det vara så krångligt att flytta runt i olika länder? Jag tycker att ingen äger några länder och alla bör få ta del av alla platser :3 Lika för alla <3
Sen ska jag till Linköping också, för att hälsa på vänner. Det blir nog trevligt och det känns bra att kunna göra det innan man åker. Det är ju trots allt ett helt år jag ska vara borta.
xoxo, Bea ;)
Money money money >:3
Jag är heeelt normal! ^_^
Den valutan var btw bland de finaste pengar jag sett och jag vill helst inte handla för dem alls XD
Sitter och känner mig rik med 25 stycken tusenlappar, kan man förstå varför kanske? Fast egentligen är de bara värda drygt 2000 kronor x)
Än så länge känns det dock som om jag håller på med monopol-pengar, haha. ^^
xoxo, Bea the ORDINARY
En enkel till Tokyo, tack!
xoxo, Bea
Hur man bestämmer sig för att åka till Japan för att studera i ett år
Låt mig få berätta historien om när jag bestämde mig för att åka till Japan. Det var den 23e oktober 2011. Jag hade precis klivit av tåget i Bålsta, och var på väg upp till min, Hannas och Hamphus lägenhet i det lilla läskiga gula huset. Medan jag kånkade på min väska som jag hade haft med hem till Karlstad, så tänkte jag på vad jag egentligen höll på med. Den där långa backen som finns i Bålsta gav massor med tid att tänka, framför allt om man har packning med sig och ska uppåt.
Jag pluggade hindi. Det var ett ganska plötsligt beslut från min sida att lära mig just hindi, men jag hade en bra anledning till att fatta det. När jag gick där så kom jag dock underfund med att jag hade glömt bort vad jag hade för anledning och målet med mina studier var som bortblåst.
Plötsligt kände jag väldigt starkt en känsla komma krypande. Den hade legat i bakhuvudet en tid vid det laget. Det var en känsla av att mina val den senaste tiden hade fört mig bort från vad jag egentligen ville med mitt liv och jag kände att jag behövde förändring. Först tänkte jag på fysiska förändringar; jag hade redan färgat mitt hår och funderade på att göra en ny tatuering. Jag förstod dock ganska snabbt att den här känslan inte skulle försvinna av så triviala förändringar som tatueringar och hårfrisyrer. Ångest över hur mitt liv såg ut då och tanken att jag inte alls var på väg i den rikting som jag alltid hade velat, fick mig att leta efter en utväg.
Leta och leta, det gick ganska fort. Jag hade inte ens lyckats ta mig uppför hela backen i Bålsta förrän det stod klart för mig att jag var tvungen att hoppa av min utbildning och åka till Japan i stället. Jag hade tittat på olika hemsidor med språkkurser tidigare, så jag visste att det fanns hjälp att få och jag hade redan tänkt att jag skulle åka till Japan ”någon gång”, jag hade bara inte riktigt förstått att ”någon gång” nog skulle passa bäst ”just nu”, eftersom jag egentligen inte hade något som höll mig kvar. Fel utbildning och fel boende krävde en nystart av mig, och jag kom på då att den nystarten lika gärna kunde äga rum i Japan.
På ungefär tre sekunder, eftermiddagen söndagen den 23e oktober 2011, gick jag från ”jag vill till Japan” till ”jag tänker åka till Japan”. Samma kväll ringde jag hem och berättade vad jag tänkte göra för mina föräldrar. Tre dagar senare hade jag sagt upp mitt hyreskontrakt. En vecka efter det hade jag skickat in min ansökan till Study International och fått en hel bunt papper att fylla i och leta rätt på. Det har nu gått fyra månader sen dess och om två dagar är det exakt en månad kvar tills jag lämnar Arlanda för att åka till Japan. Känslorna går från nervös till orolig till saknad till förväntan, men sällan förstår jag att det verkligen är sant. Ibland går det upp för mig att jag ska åka till Japan för att studera i ett helt år och då kan jag antingen börja skratta rakt ut eller få fjärilar i magen så att jag blir tokig, eller så kan jag bli lite ledsen för att jag kommer att sakna mina vänner och min familj så mycket. Men en sak säger jag och det är att jag inte för en sekund har ångrat mitt val att hoppa av studierna och flytta hem i väntan på att tiden ska vara inne för avfärd. Jag har fått otroligt mycket hjälp och stöttning och jag är väldigt tacksam för det, men ännu är det en månad kvar och många förberedelser. Jag längtar och önskar samtidigt att jag hade mer tid! Mer tid att umgås med mina nära och kära tills jag blir så trött på dem att jag kunde spy, det vore så mycket lättare då.
Jag är säker på en sak, och det är att det här kommer att vara det största äventyret jag får vara med om, och jag planerar att göra det allra mesta och bästa av det.
Studieförsäkran
Från Tokyo tar jag antingen tåg eller buss till Kyoto och är framme på morgonen den 1a april. Sen behöver jag bara hitta till min lägenhet och kolla in vart skolan ligger och sånt där. Easy peasy (hoppas jag XD) Det kommer nog bli sådär lagom stressigt de första dagarna, men jag tror att när jag väl har kommit in i rytmen så kommer allt att rulla på. Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning.
xoxo, Bea :3
Studentboende
Det lutar mot ett annat alternativ jag har. Ett rum, med en pytteliten kokvrå och en ännu mindre toalett, som är lite dyrare och ligger längre från skolan. Det känns tryggt att ha en helt egen lägenhet, även om den är liten. Jag är ju själv ganska liten, så det borde inte spela någon större roll. (lawl)
Funderar vidare! :))))))))))))
xoxo, Beaaa
Beslut från CSN
Nu har jag varit inne på mina sidor på CSNs hemsida och kollat deras besluuuuuut. Jag får så mycket pengar som jag ville :> Weei! Dock är det tyvärr inte tillräckligt haha! Jag kommer låna maxbeloppet, men det kommer ändå att saknas ett par tusen. Tur alltså att jag har pengar undanlagda till sånt här.
Jag har idag blivit fotad. Det är nämligen så att min mammas kusin är fotograf, men i somras så fanns inte tiden och hon var höggravid så det blev inga studentfoton på mig. Sen flyttade jag och började plugga, så då hade jag verkligen inte tid för sånt. Men nu är jag riktigt arbetslös och uttråkad och eftersom mormor och morfar är pensionerade så har vi åkt hit och idag har jag stått modell. Det var faktiskt roligt!
Vi har också passat på att bada i min gammelmosters och -morbrors badtunna ute i kylan. Det var sååå skönt. :> Jag stannade i plurret extra länge och blev masserad samtidigt som jag tittade på månen och mådde gôtt. :3
xoxoxoxo, Beeaaa ;>>>
Förberedelser
På torsdag eller fredag så är min bindningstid hos Telia över också. Tur att jag sa att jag bara ville ha ett års bindningstid. Eftersom jag kommer bo i Japan så kommer jag ju inte att använda Telia hehehehehe... Ska kolla upp vad jag ska använda där dock. Serious business, måste kunna ringa. Ju. Ringa Natsumi <3 Också ska jag till banken och fråga vad jag ska använda för kontokort och be dem byta batterier i min dosa till internetbanken.
Nu blir det The big bang theory :3
xoxooo ;DDD;DD;D
Antagen!
Jag är på topphumör nu. Det börjar bli verkligt att jag ska till Japan. Jag ska söka pengar från CSN snarast så att jag kan betala kursavgiften och resan. På diskbänken står en kladdkaka (som jag lyckades fett bra med) och sprutgrädde. Snart kommer mamma med pizza. Life is good!