Gion!
Idag har vi varit i Gion och tittat på maiko-dans. Det var superfint, och häftigt! Satt bara och var lite ledsen över att jag inte förstod berättelsen bakom. Men det var väldigt speciellt och helt klart ska man försöka gå på det om man kommer hit. Tyvärr fick man inte fotografera, så jag tog inga bilder från dansen, men eftersom Google är min vän så kan jag lägga upp en bild på hur det såg ut. Ett litet smakprov.
Såhär fint klädda och sminkade var de! Det är så man vill äta upp deras kläder.
xoxo, Bea
Såhär fint klädda och sminkade var de! Det är så man vill äta upp deras kläder.
xoxo, Bea
Ägg i Kyoto
Jag älskar ägg. Kokt ägg, stekt ägg, äggröra, omelett. Jag skulle lätt kunna byta ut alla proteinkällor mot ägg utan problem. Det har jag visserligen nästan gjort redan...Nu har jag glufsat i mig ett kokt ägg och ska hugga in på min vegetariska soppa (eget fantastiskt recept) eftersom jag fick över från helgen. Klockan är kvart över sju (午後=på eftermiddagen) och jag har precis cyklat till affären och införskaffat juice och chokladflingor. Jag hittade chokladflingor och blev glad, okej?
Idag var jag i skolan, men kände att jag inte hängde med alls efter en natt med dålig sömn. Jag har börjat få känslan att jag går i sömnen ibland. Igår somnade jag med klockan på armleden, det är jag nästan säker på, men när jag vaknade så låg den på mitt skrivbord. Det kan jag ha inbillat mig, men vem var det som tog slut på mitt jäkla toalettpapper under natten förra veckan? Va? Va? Va?
Just det, jag var i skolan. Efter skolan visade Hanna mig ett köpcentrum som ligger i närheten, vilket var trevligt. Vi passade på att äta lunch där också, men jag har redan glömt bort namnet på läckerheten vi åt. Det smakade konstigt. Det smakade japanskt. Det var ganska gott, men det tar tid att vänja sig vid en ny matkultur alltså.
Imorgon ska vi till Gion och titta på en uppvisning med maiko. (En maiko är en lärling som håller på att utbilda sig till geisha. Gion är Kyotos geishadistrikt har jag för mig.) Det ska bli riktigt häftigt! Som tur är så fick jag rätt lott i tisdags förra veckan, då skolan lottade ut vilka som fick följa med och slippa betala. Det kostar nämligen lite pengar annars som jag inte vet om jag hade investerat i maikouppvisningar. Jag har så mycket som behövs köpas ändå...
Nej, nu kallnar min soppa snart, så jag ska käka och göra läxan. Kul!
xoxo, Bea
Idag var jag i skolan, men kände att jag inte hängde med alls efter en natt med dålig sömn. Jag har börjat få känslan att jag går i sömnen ibland. Igår somnade jag med klockan på armleden, det är jag nästan säker på, men när jag vaknade så låg den på mitt skrivbord. Det kan jag ha inbillat mig, men vem var det som tog slut på mitt jäkla toalettpapper under natten förra veckan? Va? Va? Va?
Just det, jag var i skolan. Efter skolan visade Hanna mig ett köpcentrum som ligger i närheten, vilket var trevligt. Vi passade på att äta lunch där också, men jag har redan glömt bort namnet på läckerheten vi åt. Det smakade konstigt. Det smakade japanskt. Det var ganska gott, men det tar tid att vänja sig vid en ny matkultur alltså.
Imorgon ska vi till Gion och titta på en uppvisning med maiko. (En maiko är en lärling som håller på att utbilda sig till geisha. Gion är Kyotos geishadistrikt har jag för mig.) Det ska bli riktigt häftigt! Som tur är så fick jag rätt lott i tisdags förra veckan, då skolan lottade ut vilka som fick följa med och slippa betala. Det kostar nämligen lite pengar annars som jag inte vet om jag hade investerat i maikouppvisningar. Jag har så mycket som behövs köpas ändå...
Nej, nu kallnar min soppa snart, så jag ska käka och göra läxan. Kul!
xoxo, Bea
Sagan om toffeln
Nu ska jag berätta den lustiga och sorgliga historien om min toffel.
Det var en gång en toffel. Det var min toffel, en sån där mysig en, som är mjuk och gosig på insidan. Jag fick den tillsammans med en annan toffel en gång i tiden och de trivdes så bra på mina fötter och mina fötter trivdes i tofflorna.
Så kom dagen då jag skulle börja packa inför avresan till Japan. Jag bestämde mig snabbt för att mina tofflor skulle med, så jag packade ner dem bland andra prylar, kläder och nödvändigheter. Väl i mitt nya hem i Kyoto spatserade jag runt i mina tofflor som aldrig förr. Dag som natt, morgon som kväll, höll de mina fötter varma.
En dag bestämde jag mig för att ta ett bad. Som den förutseende flicka jag är, så ställde jag tofflorna inne i badrummet tills dess att jag hade badat klart. Men! Då hände plötsligt något som jag inte hade kunnat förutse... När jag drog ur ploppen ur hålet i badkaret så blev det en liten översvämning i badrummet. Det blev alldeles blött på golvet och mina stackars tofflor blev nerdränkta. Var skulle jag göra av dem? Var kunde jag hänga dem på torkning? Jag hade inget svar, så jag lät dem stå i badrummet.
Nej, det var verkligen inte det mest intelligenta val jag någonsin fattat. Tofflor torkar uppenbarligen inte om man bara låter dem ligga helt genomblöta, så när solen började skina varmt ute så tog jag i stället med dem till fönstret. Utanför mitt fönster finns nämligen en väldigt smal liten balkong, troligtvis som är till för blommor (och min värmepumpgrej som också står där). Jag satte i alla fall ut tofflorna där på torkning, vilket fungerade bra! Efter bara någon dag i solen utanför mitt fönster så tittade jag till dem och märkte att de hade torkat avsevärt.
Då lyckades jag med något som bara jag lyckas med. Ni förstår att trots att jag är utrustad med en ganska välfungerande hjärna, så är motoriken inte den bästa. Jag är med andra ord ganska klumpig. Jag tog upp min toffel och kände på den, sträckte mig för att sätta tillbaka den igen och tyckades välta ner den över kanten.
Och för att ni ska förstå det mest sorgliga och lustiga med den här historien, så måste jag förklara hur jag bor. Jag bor på andra våningen. Utanför mitt fönster är det växtlighet, gravstenar och andra byggnader. Jag vet inte alls hur man tar sig ner dit. Jag vet inte hur jag ska kunna hämta upp min älskade toffel. Det här hände i måndags eller tisdags. Det har spöregnat i två dagar nu. Min toffel ligger fortfarande där nere.
Vila i frid.
/Bea
PS. Den andra toffeln ligger torr och glad i hallen. Jag vet inte vad jag ska göra med den heller. DS.
Så kom dagen då jag skulle börja packa inför avresan till Japan. Jag bestämde mig snabbt för att mina tofflor skulle med, så jag packade ner dem bland andra prylar, kläder och nödvändigheter. Väl i mitt nya hem i Kyoto spatserade jag runt i mina tofflor som aldrig förr. Dag som natt, morgon som kväll, höll de mina fötter varma.
En dag bestämde jag mig för att ta ett bad. Som den förutseende flicka jag är, så ställde jag tofflorna inne i badrummet tills dess att jag hade badat klart. Men! Då hände plötsligt något som jag inte hade kunnat förutse... När jag drog ur ploppen ur hålet i badkaret så blev det en liten översvämning i badrummet. Det blev alldeles blött på golvet och mina stackars tofflor blev nerdränkta. Var skulle jag göra av dem? Var kunde jag hänga dem på torkning? Jag hade inget svar, så jag lät dem stå i badrummet.
Nej, det var verkligen inte det mest intelligenta val jag någonsin fattat. Tofflor torkar uppenbarligen inte om man bara låter dem ligga helt genomblöta, så när solen började skina varmt ute så tog jag i stället med dem till fönstret. Utanför mitt fönster finns nämligen en väldigt smal liten balkong, troligtvis som är till för blommor (och min värmepumpgrej som också står där). Jag satte i alla fall ut tofflorna där på torkning, vilket fungerade bra! Efter bara någon dag i solen utanför mitt fönster så tittade jag till dem och märkte att de hade torkat avsevärt.
Då lyckades jag med något som bara jag lyckas med. Ni förstår att trots att jag är utrustad med en ganska välfungerande hjärna, så är motoriken inte den bästa. Jag är med andra ord ganska klumpig. Jag tog upp min toffel och kände på den, sträckte mig för att sätta tillbaka den igen och tyckades välta ner den över kanten.
Och för att ni ska förstå det mest sorgliga och lustiga med den här historien, så måste jag förklara hur jag bor. Jag bor på andra våningen. Utanför mitt fönster är det växtlighet, gravstenar och andra byggnader. Jag vet inte alls hur man tar sig ner dit. Jag vet inte hur jag ska kunna hämta upp min älskade toffel. Det här hände i måndags eller tisdags. Det har spöregnat i två dagar nu. Min toffel ligger fortfarande där nere.
Vila i frid.
/Bea
PS. Den andra toffeln ligger torr och glad i hallen. Jag vet inte vad jag ska göra med den heller. DS.
漢字をべんきょうします！
Sitter här och känner mig sjukligt duktig efter att ha memorerat 49 kanjitecken. Jag kommer troligtvis glömma bort en del, men just nu sitter de där inne och myser. Ska alldeles alldeles strax återgå till plugget, men här är de i alla fall. Enjoy!
日、月、火、水、木、金、土
山、川、田
一、二、三、四、五、六、七、八、九、十
百、千、万、円
学、生、先、会、社、員、医、者
本、中、国、人
今、朝、昼、晩、時、分、半、午、前、後
休、毎、何
Den här bloggposten vaccinerar 95 barn
UNICEF vaccinerar i Elfenbenskusten © UNICEF/Asselin
Jag upptäckte den här grejen och tyckte att det var värt det. Jag har en blogg, så varför inte vaccinera lite ungar genom att skriva ett par rader extra i den? Jag är redan världsförälder, men om DU också vill bli det så är det möjligt att bli det här. Hundra kronor i månaden kostar det, vilket inte svider alltför mycket i plånkan enligt mig.
Ah jo, info om hur man vaccinerar ungar genom att blogga finns här. Det är inte särskilt jobbigt och det vet jag av erfarenhet. Mellan den 16e april och den 13e maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin för varje bloggare, så vill man vara med och blogga för varenda unge så bör man göra det innan den 13e maj. Heja heja!
xoxo, Bea
Ah jo, info om hur man vaccinerar ungar genom att blogga finns här. Det är inte särskilt jobbigt och det vet jag av erfarenhet. Mellan den 16e april och den 13e maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin för varje bloggare, så vill man vara med och blogga för varenda unge så bör man göra det innan den 13e maj. Heja heja!
xoxo, Bea
Växtlighet och japanska
Idag är det jättefint väder ute och varmt som bara den. Det var skönt att cykla idag, och tur var väl det, för jag och Hanna cyklade vilse på väg hem från ramenstället där vi åt lunch med några andra svenska elever. Det blev en rejäl omväg, men vi hittade i alla fall den botaniska trädgården, så där gick vi runt en stund bland växterna och gluttade i solskenet. Men det får nog bli en tripp tillbaka dit när det är längre in i säsongen så att vi får se mer glad växtlighet. Nästa gång tar jag med mig kameran också. Hade inte den med mig idag eftersom jag inte räknade med att snubbla över den botaniska trädgården.
Annars var skolan trevlig idag också (jag tycker skolan är trevlig för det mesta) trots att jag inte känner mig helt frisk. Jag funderar på om jag är förkyld eller allergisk; jag kan liksom inte skilja på dessa åkommor.
Jag går runt och väntar på den dagen då jag vaknar på morgonen och märker att jag kan japanska. Den dagen då jag kliver utanför dörren och förstår vad det står på skyltar och vad personer säger. Japp, jag tror att det är så det fungerar. Man pluggar och pluggar några månader och sen slår det emot en som en kraftig vindpust: all kunskap som man har. Den dagen, förstår ni, som man själv upptäcker att man kan. Den längtar jag till. Men som sagt, så kanske det dröjer några månader.
Förresten så lärde jag mig ett sofistikerat ord idag, men jag har redan glömt bort det. Kanske för att det var svenskt.
xoxo, Bea
Annars var skolan trevlig idag också (jag tycker skolan är trevlig för det mesta) trots att jag inte känner mig helt frisk. Jag funderar på om jag är förkyld eller allergisk; jag kan liksom inte skilja på dessa åkommor.
Jag går runt och väntar på den dagen då jag vaknar på morgonen och märker att jag kan japanska. Den dagen då jag kliver utanför dörren och förstår vad det står på skyltar och vad personer säger. Japp, jag tror att det är så det fungerar. Man pluggar och pluggar några månader och sen slår det emot en som en kraftig vindpust: all kunskap som man har. Den dagen, förstår ni, som man själv upptäcker att man kan. Den längtar jag till. Men som sagt, så kanske det dröjer några månader.
Förresten så lärde jag mig ett sofistikerat ord idag, men jag har redan glömt bort det. Kanske för att det var svenskt.
xoxo, Bea
Cykel!
Idag har jag äntligen köpt en cykel, och den är totally orange. Orange! Sexhundra spänn kostade den och det tror jag absolut att den var värd. Jag måste dock införskaffa ett lås till den snarast.
Till nästa fantastiska nyhet: Pottermore har öppnats för allmänheten, så alla HP-nördar där ute kan ju bli vän med mig där! Nickname "ShieldPhoenix5942". Till er som inte är med på Pottermore: nej, jag valde inte det namnet själv. Man blir tilldelad. Fast det är förstås lite flashigt att heta ShieldPhoenix haha ;)
Fin men seg dag
Idag var det strålande solsken, inte ett moln på himlen och vad som kändes som typ trettio grader varmt. Vilken otur att jag klädde mig efter gårdagens väder, då det spöregnade och var ganska mycket kallare. Det gäller inte här att vädret håller sig ungefär detsamma en längre tid och skiftar långsamt, utan här slår det om snabbt som attan. Och det verkar inte finnas något mellanting heller, antingen så regnar det eller så är det varmt och himlen är blå.
Ändå har dagen varit en sån där dag då man bara inte orkar. Trötthet, huvudvärk och halsont har förföljt mig idag. Det känns bättre nu, men i skolan tänkte jag att jag nog skulle klappa ihop när som helst. Jag tycker det är himla tråkigt när man inte orkar koncentrera sig, eftersom jag faktiskt vill lära mig.
Jag upptäckte kokosgrädde idag. Jag trodde att jag skulle få hälla i det i soppan, men det visade sig vara ganska hårt och smälte av värme. Kokosfett? Nåväl, det var ganska gott med lite kokos faktiskt.
Skönt att det är kort dag imorgon. Måndagar, onsdagar och fredagar går vi bara fram till lunch. Tisdagar och torsdagar (kayobi to mokuyobi) går vi till tio över tre tror jag. Det är bra tider enligt mig. Sådär "lagom". Sen är det plugg hemma som gäller (fast jag brukar förstås ta en tupplur innan det är dags för läxläsning). Det går väldans lätt att somna på eftermiddagen, men på kvällen är jag klarvaken. Det kanske hänger ihop på något vis, när jag tänker efter.
Jag hade aldrig trott att Japan skulle bli vardag, men det är det. Ibland stannar man upp, ser sig om och upptäcker var man är. Man ser, verkligen ser den japanska arkitekturen, bergen som omger hela Kyoto, de små tanterna som till och med får mig att känna mig stor och osmidig, körsbärsblommorna, kanji och allt annat som hör Japan till. Men för det mesta går jag bara förbi allt det där nu för tiden eftersom jag ser det varje dag. Å ena sidan så gillar jag det, å andra sidan så är det lite synd.
Nu ska jag återgå till läxorna och sen sova. Natti fnatt!
xoxo, Bea
Ändå har dagen varit en sån där dag då man bara inte orkar. Trötthet, huvudvärk och halsont har förföljt mig idag. Det känns bättre nu, men i skolan tänkte jag att jag nog skulle klappa ihop när som helst. Jag tycker det är himla tråkigt när man inte orkar koncentrera sig, eftersom jag faktiskt vill lära mig.
Jag upptäckte kokosgrädde idag. Jag trodde att jag skulle få hälla i det i soppan, men det visade sig vara ganska hårt och smälte av värme. Kokosfett? Nåväl, det var ganska gott med lite kokos faktiskt.
Skönt att det är kort dag imorgon. Måndagar, onsdagar och fredagar går vi bara fram till lunch. Tisdagar och torsdagar (kayobi to mokuyobi) går vi till tio över tre tror jag. Det är bra tider enligt mig. Sådär "lagom". Sen är det plugg hemma som gäller (fast jag brukar förstås ta en tupplur innan det är dags för läxläsning). Det går väldans lätt att somna på eftermiddagen, men på kvällen är jag klarvaken. Det kanske hänger ihop på något vis, när jag tänker efter.
Jag hade aldrig trott att Japan skulle bli vardag, men det är det. Ibland stannar man upp, ser sig om och upptäcker var man är. Man ser, verkligen ser den japanska arkitekturen, bergen som omger hela Kyoto, de små tanterna som till och med får mig att känna mig stor och osmidig, körsbärsblommorna, kanji och allt annat som hör Japan till. Men för det mesta går jag bara förbi allt det där nu för tiden eftersom jag ser det varje dag. Å ena sidan så gillar jag det, å andra sidan så är det lite synd.
Nu ska jag återgå till läxorna och sen sova. Natti fnatt!
xoxo, Bea
Lagom rutinmässigt
Idag har det regnat. Det regnar fortfarande. Trots det så gick jag hela vägen hem under mitt paraply, och jag tog omvägen förbi... marknaden vad-den-nu-heter för att handla. Det var duktigt av mig, tycker jag. Sen upptäckte jag min stora hög med tvättkläder, så jag masade mig ner till tvättstugan och satte igång en maskin innan lunch. Innan jag lagade lunch alltså, klockan närmade sig väl två då kanske. Nu hänger det alltså trosor och strumpor från min gardinstång. Förhoppningsvis är de i alla fall rena nu.
Jag ska alldeles strax sätta igång med dagens läxor. Kyoo no shukudai, så att säga. Tre dagar i skolan och längtar redan till helgen. Det blir nog ganska.. ganska så najs. Sova länge och motto motto benkyoo shimasu! Jo, men visst, vad är väl bättre än att ha tid att plugga en hel helg? Skönt. Då kanske jag hinner lära mig förstå vad vi har gjort hittills. Det är ganska kul och inte så svårt, direkt. Det är bara det att det är så mycket.
Jag såg en fin fågel idag igen. Eller flera. Jag såg en helvit, långbent fågel som liknade en trana eller nåt sånt, och sen såg jag en massa helsvarta fåglar, typ korpliknande eller nåt. Alltså, ni märker ju hur dålig jag är på fågelarter. Men de var fina i alla fall. Bra. Bra att de var fina. Varför det? Jag vet inte. Varför är det bra att jag njuter av att titta på random djur, vad tjänar de på det? Jag vet inte. Det spelar ingen roll, utseende spelar ingen roll. Okej, det ballar ur. Plugga var det ju. Benkyoo shimasu. Jag råkade säga att jag åt hund igår. Det gjorde jag inte, jag lovar. Men vem kan hålla reda på skillnaden mellan "inu" och "niku"? Tydligen inte jag, i alla fall.
xoxo, Bea
Jag ska alldeles strax sätta igång med dagens läxor. Kyoo no shukudai, så att säga. Tre dagar i skolan och längtar redan till helgen. Det blir nog ganska.. ganska så najs. Sova länge och motto motto benkyoo shimasu! Jo, men visst, vad är väl bättre än att ha tid att plugga en hel helg? Skönt. Då kanske jag hinner lära mig förstå vad vi har gjort hittills. Det är ganska kul och inte så svårt, direkt. Det är bara det att det är så mycket.
Jag såg en fin fågel idag igen. Eller flera. Jag såg en helvit, långbent fågel som liknade en trana eller nåt sånt, och sen såg jag en massa helsvarta fåglar, typ korpliknande eller nåt. Alltså, ni märker ju hur dålig jag är på fågelarter. Men de var fina i alla fall. Bra. Bra att de var fina. Varför det? Jag vet inte. Varför är det bra att jag njuter av att titta på random djur, vad tjänar de på det? Jag vet inte. Det spelar ingen roll, utseende spelar ingen roll. Okej, det ballar ur. Plugga var det ju. Benkyoo shimasu. Jag råkade säga att jag åt hund igår. Det gjorde jag inte, jag lovar. Men vem kan hålla reda på skillnaden mellan "inu" och "niku"? Tydligen inte jag, i alla fall.
xoxo, Bea
Hen? Men snälla någon
Nu tycker jag faktiskt att den börjar bli lite tråkig, den där jämlikhetskampen för att kvinnor och män ska vara lika och så vidare. Okej, det finns orättvisor. Bra att folk vill ändra på det och göra så att kvinnor och män ska få lika lön, kunna göra vad de vill med sina kroppar (tjejer slutar raka sig osv)... Men det här lilla, gulliga ordet "hen" är faktiskt, enligt mig, att gå aaaaningen för långt.
Hen är ett bra, könsneutralt ord om man vill prata om någon som man inte vet könet på. "Brevbäraren har varit här och hen lämnade ett paket". Men när folk börjar använda ordet om personer som de vet om det är en kvinna eller man, då blir jag lite trött i huvudet. Jag är ingen hen. Jag är en hon.
Det var någon som skrev något i stil med "men varför blir han irriterad för att han blir benämnd med ett könsneutralt pronomen?" Men kära någon, precis lika mycket som man inte ska ta för givet att folk är så att säga "bekväma" med sitt fysiska kön, lika mycket ska man väl inte ta för givet att de inte bryr sig? Det är faktiskt skillnad på män och kvinnor. Nej, inte i värde eller intelligens. Jag känner att jag är en kvinna och inte en man, och det har inte med uppfostran att göra, det är biologi. Om någon skulle kalla mig för "hen" så skulle jag också ta det som en förolämpning.
Nej, man ska inte ta för givet att folk inte är transpersoner eller homosexuella, men ska vi verkligen gå runt och alltid tänka på att folk är det då? Majoriteten av världens befolkning är helt okej med sitt eget kön och blir attraherade av det motsatta. Jo, jag lovar, det är faktiskt så!
Det finns en hel massa människor som har diabetes, men inte går väl alla och bojkottar socker för deras skull? Om jag vill ha choklad så äter jag det. Jag vill inte bli påtvingad diabeteschoklad av personer som tar hänsyn till att en del har diabetes. Jag vill inte bli kallad "hen" av personer som inte tar för givet att jag inte är transperson.
Nej, skärpning! Det är bra med jämlikhet och jämnställdhet, men man behöver inte radera ut könstillhörigheterna. Det är inte att kämpa för jämnställdhet, det är att sudda ut en liten del av den man är som person. Könstillhörigheter och könsroller är inte samma sak, och en del verkar behöva komma ihåg det.
Nu ska jag sova, för jag är jäkligt trött och det kanske märks på texten.
God natt.
Bea
Hen är ett bra, könsneutralt ord om man vill prata om någon som man inte vet könet på. "Brevbäraren har varit här och hen lämnade ett paket". Men när folk börjar använda ordet om personer som de vet om det är en kvinna eller man, då blir jag lite trött i huvudet. Jag är ingen hen. Jag är en hon.
Det var någon som skrev något i stil med "men varför blir han irriterad för att han blir benämnd med ett könsneutralt pronomen?" Men kära någon, precis lika mycket som man inte ska ta för givet att folk är så att säga "bekväma" med sitt fysiska kön, lika mycket ska man väl inte ta för givet att de inte bryr sig? Det är faktiskt skillnad på män och kvinnor. Nej, inte i värde eller intelligens. Jag känner att jag är en kvinna och inte en man, och det har inte med uppfostran att göra, det är biologi. Om någon skulle kalla mig för "hen" så skulle jag också ta det som en förolämpning.
Nej, man ska inte ta för givet att folk inte är transpersoner eller homosexuella, men ska vi verkligen gå runt och alltid tänka på att folk är det då? Majoriteten av världens befolkning är helt okej med sitt eget kön och blir attraherade av det motsatta. Jo, jag lovar, det är faktiskt så!
Det finns en hel massa människor som har diabetes, men inte går väl alla och bojkottar socker för deras skull? Om jag vill ha choklad så äter jag det. Jag vill inte bli påtvingad diabeteschoklad av personer som tar hänsyn till att en del har diabetes. Jag vill inte bli kallad "hen" av personer som inte tar för givet att jag inte är transperson.
Nej, skärpning! Det är bra med jämlikhet och jämnställdhet, men man behöver inte radera ut könstillhörigheterna. Det är inte att kämpa för jämnställdhet, det är att sudda ut en liten del av den man är som person. Könstillhörigheter och könsroller är inte samma sak, och en del verkar behöva komma ihåg det.
Nu ska jag sova, för jag är jäkligt trött och det kanske märks på texten.
God natt.
Bea
Första skoldagen
Idag började skolan och det var ganska roligt. Tur att jag tycker om att lära mig saker, för det mesta plugget gör vi hemma. Och det blev mycket plugg. Det märks att det var längesen jag höll på med skola, för efter att ha varit i skolan från nio till halv ett så gick jag hem och sov. Nu närmar sig klockan nio och jag ska bara göra klart läxan och läsa igenom vad vi ska göra imorgon innan det är läggdags, men jag tror att det får bli lite HP i bakgrunden för att göra det hela ännu lite trevligare än vad det redan är.
Yoshuu!
Fukushuu!
Shukudai, shukudai, shukudai...
Yoshuu!
Fukushuu!
Shukudai, shukudai, shukudai...
Förbereda!
Repetera!
Läxor, läxor, läxor...
xoxo, Bea
Repetera!
Läxor, läxor, läxor...
xoxo, Bea
Promenad
Tog mig ändå ut en sväng förut. Gick ut för att kolla om det har blivit sommar än, men det känns som om det kan dröja ett tag till. Det var inte så kallt, men vindjackan kom väl till pass. Jag gick till Kamofloden och plåtade en smula, eftersom jag tyckte att det var fint. :) Enjoy!
Shoppingsugen
Idag är jag tråkig och gör inte ett skit. I stället för att gå och och upptäcka, så sitter jag inne och tittar på kläder tills ögonen blöder. Inte mina egna kläder alltså, utan kläder jag skulle vilja ha. Följande är smakprov på plagg jag fastnade för. Dessa kan man hitta här.
Chokladsug
Jag känner att det har blivit ett väldans nördande av Harry Potter sedan jag kom hit. Det är inte direkt något dåligt, men det blir lite svårt att slita sig ibland. D:
Idag begav jag mig lite motvilligt ut igen, för att leta upp marknaden här som är så mysig. Jag visste på ett ungefär var den ligger, men ändå lyckades jag gå förbi den rätta vägen. Det vad dock helt okej eftersom jag i stället hittade vad jag tror är floden Kamo. Inget att gratulera mig för, eftersom den ligger så nära här, men ändå. När jag satt där vid floden och blickade ut över vattnet, husen och bergen i fjärran, så funderade jag över varför i all världen jag hade tagit med mig mitt paraply. Det var så fint väder. En stor fågel cirkulerade i skyn och spanade. Jag har ingen aning om vad det var för en fågel, för jag är dålig på arter av alla de slag, men jag kunde inte sluta stirra på den. Japanerna verkade däremot väldigt vana, för det var ingen annan som brydde sig om den.
I vilket fall som helst så gick jag iväg tillbaka in bland husen och letade mig fram till marknaden, där jag införskaffade nödvändigheter, räknade fel på pengarna och hittade Snickers (som jag inte köpte :S). På hemvägen fick jag reda på varför jag släpade på mitt paraply då det, mot alla odds, kom en liten regnskur.
Efter det har jag tillagat och ätit en väldigt vegetarisk soppa med en massa bönor, groddar och sånt, och pluggat till ljudet av Harry Potter och Hemligheternas kammare. Nu funderar jag på att gå ut igen för att leta upp en dryckesautomat som har varm choklad, eftersom jag inte har någon varm choklad hemma. Bara grönt té, och det kan man ju inte leva på, så att säga.
Ha det gött!
xoxo, Bea
Idag begav jag mig lite motvilligt ut igen, för att leta upp marknaden här som är så mysig. Jag visste på ett ungefär var den ligger, men ändå lyckades jag gå förbi den rätta vägen. Det vad dock helt okej eftersom jag i stället hittade vad jag tror är floden Kamo. Inget att gratulera mig för, eftersom den ligger så nära här, men ändå. När jag satt där vid floden och blickade ut över vattnet, husen och bergen i fjärran, så funderade jag över varför i all världen jag hade tagit med mig mitt paraply. Det var så fint väder. En stor fågel cirkulerade i skyn och spanade. Jag har ingen aning om vad det var för en fågel, för jag är dålig på arter av alla de slag, men jag kunde inte sluta stirra på den. Japanerna verkade däremot väldigt vana, för det var ingen annan som brydde sig om den.
I vilket fall som helst så gick jag iväg tillbaka in bland husen och letade mig fram till marknaden, där jag införskaffade nödvändigheter, räknade fel på pengarna och hittade Snickers (som jag inte köpte :S). På hemvägen fick jag reda på varför jag släpade på mitt paraply då det, mot alla odds, kom en liten regnskur.
Efter det har jag tillagat och ätit en väldigt vegetarisk soppa med en massa bönor, groddar och sånt, och pluggat till ljudet av Harry Potter och Hemligheternas kammare. Nu funderar jag på att gå ut igen för att leta upp en dryckesautomat som har varm choklad, eftersom jag inte har någon varm choklad hemma. Bara grönt té, och det kan man ju inte leva på, så att säga.
Ha det gött!
xoxo, Bea
Ledig dag idag idag idag
Hej. Idag har jag handlat, lyssnat klart på Harry Potter, städat, tittat på Harry Potter, pluggat hiragana och katakana, och skrivit. Jag är himla produktiv alltså. Det var ganska fint väder när jag var ute; lite vind, men ganska varmt. Sen när jag satt inne på min futon och lyssnade på Harry Potter upptäckte jag dock att det hade blivit stormigt igen. Det blixtrade till ganska rejält, och det var inte förrän då som jag tittade upp och märkte att det spöregnade. Blixten följdes av en utdragen, hög explosion av buller. Det var lite härligt.
Jag längtar tills skolan börjar. Skulle kännas bra med lite rutiner och jag måste börja lära mig japanska så fort som möjligt. Jag tycker det är lättare att lägga ner sig på något om man studerar det på heltid. Jag är så lat när jag är ledig. Jag vet, jag vet "vet man vad problemet är så kan man lösa det", right? Pfffh. Jag skriver blogginlägg i stället på min lediga tid. Men vi kommer tydligen få flera ton med läxor varje dag så det blir nog ändring på det. Har inte råd med att hamna efter. För att klara proven över huvud taget så måste vi få 70% rätt. Det är bannemej högre än vad man är van, alltså! Vet inte om jag gillar det eller inte. Utmaningar är ju skoj, men om jag inte klarar det så skulle det ju suga rätt hårt. Jag vet inte än om de höga kraven kommer pusha mig till att göra snabbare framsteg eller om de helt enkelt bara kommer göra det svårare för mig att behålla mitt CSN-stöd. Jag vill vara en pluggis, men djupt inne i mig, någonstans i närheten av solar plexus, sitter något som hindrar mig och helt enkelt gör mig till en lat jävel som hellre skriver, läser, ser på film eller håller på med andra roliga saker.
xoxo, Bea
Jag längtar tills skolan börjar. Skulle kännas bra med lite rutiner och jag måste börja lära mig japanska så fort som möjligt. Jag tycker det är lättare att lägga ner sig på något om man studerar det på heltid. Jag är så lat när jag är ledig. Jag vet, jag vet "vet man vad problemet är så kan man lösa det", right? Pfffh. Jag skriver blogginlägg i stället på min lediga tid. Men vi kommer tydligen få flera ton med läxor varje dag så det blir nog ändring på det. Har inte råd med att hamna efter. För att klara proven över huvud taget så måste vi få 70% rätt. Det är bannemej högre än vad man är van, alltså! Vet inte om jag gillar det eller inte. Utmaningar är ju skoj, men om jag inte klarar det så skulle det ju suga rätt hårt. Jag vet inte än om de höga kraven kommer pusha mig till att göra snabbare framsteg eller om de helt enkelt bara kommer göra det svårare för mig att behålla mitt CSN-stöd. Jag vill vara en pluggis, men djupt inne i mig, någonstans i närheten av solar plexus, sitter något som hindrar mig och helt enkelt gör mig till en lat jävel som hellre skriver, läser, ser på film eller håller på med andra roliga saker.
xoxo, Bea
