Supersugen
Supersugen på något sånt här. Vill ha, vill ha, vill ha!
Benhår
I våras så kom det en storm med början på Facebook angående kvinnors underarmshår. Det var en diskussion som höll i sig ett tag och engagerade många. Själv ansåg jag att det var bra att det blev så, eftersom man svart på vitt fick se hur mycket kvinnors utseende egentligen spelar roll i dagens samhälle och vad som händer när någon inte följer normerna. Det började med kvinnan som syntes i TV med orakade armhålor. Jag tror alla vet vad jag pratar om för händelse. Hon hängdes ut på internet, kallades äcklig osv. En grupp på Facebook startades som svar på kränkningarna och hundratals bilder på orakade armhålor laddades upp där.
Nu är den uppblommade diskussionen över, men jag kom osökt att tänka på den igen när jag läste ett blogginlägg av Lady Dahmer, där hon skriver om hur hon velar över sitt benhår. Hon rakar sig inte eftersom hon inte orkar med stubben, men hon tycker den nyrakade känslan är skön och hon får ångest när andra tittar konstigt på henne, vilket man kan förstå. Jag bryr mig inte om vad hon gör med sina ben, så jag går vidare med livet.
Sen läser jag det här inlägget och blir tvungen att gå tillbaka till Lady Dahmer igen. Vad var det nu hon skrev? Enligt Anna-Maria menar Lady Dahmer att hon vill raka benen, men att hon liksom inte vågar på grund av sin "image". En ganska feltolkad image, om man frågar mig. Lady Dahmer vill normalisera (ett uttryck som hon använder ganska ofta), och hon vill att fokus ska tas bort från kvinnors utseende. Hon menar att alla ska få göra precis som de vill utan att någon ska bry sig eller kommentera det. Anna-Maria tolkar henne dock, precis som ganska många gör, som så att hon inte vill fixa sitt utseende över huvud taget, vilket inte stämmer alls. Det är här det blir misstolkningar, eftersom Anna-Maria tror att Lady Dahmer vill raka benen egentligen.
För att gå vidare så är det faktiskt inte ens själva inlägget som stör mig. Det är kommentarerna. Jag håller med om att Lady Dahmers inlägg är ganska öppet för tolkningar och misstolkningar. Hon skriver inte direkt ut "jag vill inte raka benen", så då antar folk att hon vill det innerst inne, eftersom det trots allt är normen. Det är ju meningen att vi kvinnor ska vilja raka benen, eller hur? Det är därför det är så bra att hon svarar på inlägget och helt konkret skriver exakt vad hon vill och varför. Det borde ju få folk att förstå och sluta ge henne tips om epilatorer eller griniga kommentarer som "Hur jobbigt kan det va att sätta sig i duschen/badkaret och raka benen. Med en vass hyvel är det avklarat på 5 minuter.". Men nej, där tog man ju fel.
Ja, när jag läste Lady Dahmers kommentar så tänkte jag verkligen att "nu måste ju alla i alla fall förstå, för här står ju allt man undrar över (om man nu måste undra över en sån sak som någon annans benhår)", men sen läste jag svaret, och jag blir faktiskt alldeles till mig när jag förstår hur otroligt svårt vissa personer har att förstå.
"Vill du eller vill du inte?" - Hon vill INTE, skrev hon ju alldeles ovanför. Det första hon skrev var att hon VILL HA HÅRIGA BEN.
"Och vad styr dig?" - Precis samma saker som styr alla andra. Normer, egna åsikter, viljan att vara ett föredöme, självkänsla, you name it. Allting runt omkring styr hur vi tänker och handlar. Tänk efter lite, liksom.
"Och behöver dina barn ens veta?" - Nej, självfallet inte. Hon är tvåbarnsmorsa till två småbarn, och hon går naturligtvis alltid med dolda ben för sina barn, dygnet runt, tills de flyttar hemifrån.
"Kan inte dina barn få välja själva? I något?" - Men snälla, hon försöker ju ge dem möjligheten att fatta egna beslut som inte bara har grogrund i normer, som de redan ser överallt varje dag. Genom att visa att det finns något annat sätt att handla på förutom utifrån normer, ger hon dem valmöjligheter som de inte annars hade haft.
"Ett tips: Berätta inte ALLT i bloggen. Vem bryr sig om dina ben, liksom? ;-)" - Vems blogg är det egentligen? Är det din eller Lady Dahmers? Hon får väl skriva vad sjutton hon vill, och om du inte är intresserad av hennes ben så kan du ju ge fan i att läsa då.
Sen det här med ett "freak". Så man är alltså ett freak om man har starka åsikter, som man öppet står för och lever efter? Nu vet jag sannerligen inte längre vart jag ska ta vägen. Hon vill ju kunna vara sig själv utan att bli sedd som ett "freak". Men man får helt enkelt skylla sig själv om man inte är som andra. Då är det ens eget fel att folk tittar konstigt på en på badstranden; man har ju inte anpassat sig. Och det där om att Lady Dahmer verkar omständig. Jo, det är ganska omständigt att tänka och känna efter vad man verkligen vill, när man har både normer OCH ett intellekt som drar en i olika riktningar. Det hade inte varit omständigt om folk inte hade tyckt att det är en så big deal vad andra gör med sina kroppar. Tack och lov för Lady Dahmer, som vågar normalisera.
Och nu har jag inte skrivit allt det här för att hår betyder så himla mycket för mig. Jag bryr mig inte om vad folk gör med sitt utseende. Det jag blir irriterad över är att det finns andra som gör det. Så fort det är något så sätter de igång och ska käbbla. Låt folk göra som de vill och sluta bry er. Tyck vad ni vill, men man behöver ju för fan inte kommentera precis allting.
Men det värsta är nog nästan att efter allt Lady Dahmer skrev i sitt svar, så är det fortfarande någon jäkel som skriver "Ladydahmer: Jag kan rekomendera vaxning som lösning på dina problem: Håller i flera veckor och du slipper ditt stora problem med stubb efter "några timmar". Dessutom slipper du oroa dig för att folk glor om det nu känns så jobbigt."
Det är som om folk liksom bara ignorerar de delarna av vad som skrivs, som de inte håller med om. Delarna som på något vis gör dem lite obekväma. Hur sjutton är vaxning en lösning på hennes problem, när hennes enda problem i sammanhanget är att folk inte kan acceptera henne som hon är?
Jag kan nog hålla på och skriva om det här i all oändlighet, precis som diskussionen fortsätter i kommentatorsfältet i all oändlighet, men nu får det räcka faktiskt.
xoxo, Bea
Tiggare i Uppsala?
Jaha, nu var det egentligen läggdags, men jag råkade läsa en artikel, som gjorde mig upprörd. Den handlar om tiggerier i Uppsala och om en klumpig centerpartists dumma formuleringar av sina åsikter angående dessa. Klicka här för att läsa den.
Okej, vi börjar med den snygga rubriken "Hanna vill ha förbud mot tiggeri". Jag kan tänka mig att det finns folk där ute som verkligen håller med och blir alldeles till sig för att en politiker (Stefan Hanna (C)) öppet vågar föra deras talan. Personligen blir jag mest provocerad, men också väldigt nyfiken. Hur hade den här Hanna tänkt sig gå tillväga med det här? Varför är det över huvud taget ett så stort problem med tiggerier att vi, i stället för att göra något vettigt åt saken, bör förbjuda det helt? Vem tjänar på det? Vad blir bättre när vi förbjuder tiggerier, utom Uppsala stads estetik och kanske rika människors självkänsla? Ja, frågorna är många, så jag läser intresserat vidare för att få svar på några av dem.
Polisen i Uppsala har inga belägg för att tiggarna här skulle utnyttjas i brottsliga syften.
Men enligt en rapport från Rikspolisstyrelsen har det skett en ökning av antalet fall där personer förs till Sverige och utnyttjas för att tigga åt andra.
Centerpartiet vill att den typen av organiserat tiggeri ska förbjudas i lag.
Okej, nu förstår jag. Rubriken är överdriven, som vanligt. Bra jobbat där! Det är alltså organiserat tiggeri som Centern vill förbjuda. Men nu handlar det helt plötsligt om invandring också. Det handlar om vilka som har rätt till socialbidrag och vilka som inte har det. EU-medlem vs ickeEU-medlem. Och även här dyker det upp frågor. Hur vet man vilka som tigger självständigt och vilka som tigger organiserat? Hur ska man stoppa organiserat tiggeri? Jag läser vidare för att se vad den där Stefan Hanna har att säga om saken.
– Mycket tyder på att det finns kopplingar till organiserad brottslighet. Men vi har inte laglig grund att förbjuda tiggare. Tyvärr får vi stå ut med att folk står på knä med nedböjt huvud och tigger i Uppsala, säger kommunalrådet Stefan Hanna (C) som personligen skulle vilja se en lag som förbjuder tiggeri.
Mycket tyder på att det finns kopplingar till... Vänta lite nu? Stod det inte där uppe att Polisen i Uppsala inte har belägg för att tiggarna utnyttjas i brottsliga syften? Det är så mycket jag blir irriterad över i bara det här lilla citatet att jag blir darrig. "Tyvärr får vi stå ut med att folk står på knä med nedböjt huvud och tigger i Uppsala". Ja, stackars dig, Stefan Hanna, som får stå ut med att människor är beroende av andras medkänsla. Det är vekligen synd att det inte finns någon laglig grund till att förbjuda dem att vistas på gatorna tillsammans med oss vanligt folk. Jag vet! Varför kan ni inte bara komma på en ny lag som rensar Uppsala på lite smutsiga människor? Jaha, du hade redan föreslagit det. Passa på att förbjuda tuggumin på marken samtidigt, det är också himla fult.
Eller är det kanske så, att anledningen till att tiggare är så otroligt jobbiga är att de ger folk dåligt samvete? Människor som vet att de har pengar på banken och sedlar i fickan går bara förbi och låtsas att de inte ser. Personligen har jag alltid haft den synen på saker att om man får dåligt samvete av något så ska man göra det motsatta. Man får ju dåligt samvete när man vet att man har gjort fel. (Som en parentes länkar jag ett blogginlägg av krönikören Lisa Magnusson som jag tycker hör till ämnet. Krönikan publicerades i Metro och är även den något jag känner obehag av att läsa, kan skriva om den någon annan dag. Klicka här för att komma till inlägget.)
Är det inte upp till var och en om man vill tigga?
– Det är inte förenligt med den ordning och reda jag tycker att vi ska ha i samhället. Det handlar inte om att jag vill osynliggöra problemet men vi har en socialtjänst och det är inte nödvändigt att tigga för att få mat på bordet, svarar Stefan Hanna.
Ja, men precis. "Ordning och reda". Jag tycker absolut att ett förbud mot tiggeri är att osynliggöra problemet, men okej, lever man i förnekelse så visst. Men där kom något klyftigt. Socialtjänst!
– EU-medborgare får vistas i Sverige i tre månader för att söka jobb och de ska under tiden vara självförsörjande, säger Siw Persson.
Okej, vi börjar med den snygga rubriken "Hanna vill ha förbud mot tiggeri". Jag kan tänka mig att det finns folk där ute som verkligen håller med och blir alldeles till sig för att en politiker (Stefan Hanna (C)) öppet vågar föra deras talan. Personligen blir jag mest provocerad, men också väldigt nyfiken. Hur hade den här Hanna tänkt sig gå tillväga med det här? Varför är det över huvud taget ett så stort problem med tiggerier att vi, i stället för att göra något vettigt åt saken, bör förbjuda det helt? Vem tjänar på det? Vad blir bättre när vi förbjuder tiggerier, utom Uppsala stads estetik och kanske rika människors självkänsla? Ja, frågorna är många, så jag läser intresserat vidare för att få svar på några av dem.
Polisen i Uppsala har inga belägg för att tiggarna här skulle utnyttjas i brottsliga syften.
Men enligt en rapport från Rikspolisstyrelsen har det skett en ökning av antalet fall där personer förs till Sverige och utnyttjas för att tigga åt andra.
Centerpartiet vill att den typen av organiserat tiggeri ska förbjudas i lag.
Okej, nu förstår jag. Rubriken är överdriven, som vanligt. Bra jobbat där! Det är alltså organiserat tiggeri som Centern vill förbjuda. Men nu handlar det helt plötsligt om invandring också. Det handlar om vilka som har rätt till socialbidrag och vilka som inte har det. EU-medlem vs ickeEU-medlem. Och även här dyker det upp frågor. Hur vet man vilka som tigger självständigt och vilka som tigger organiserat? Hur ska man stoppa organiserat tiggeri? Jag läser vidare för att se vad den där Stefan Hanna har att säga om saken.
– Mycket tyder på att det finns kopplingar till organiserad brottslighet. Men vi har inte laglig grund att förbjuda tiggare. Tyvärr får vi stå ut med att folk står på knä med nedböjt huvud och tigger i Uppsala, säger kommunalrådet Stefan Hanna (C) som personligen skulle vilja se en lag som förbjuder tiggeri.
Mycket tyder på att det finns kopplingar till... Vänta lite nu? Stod det inte där uppe att Polisen i Uppsala inte har belägg för att tiggarna utnyttjas i brottsliga syften? Det är så mycket jag blir irriterad över i bara det här lilla citatet att jag blir darrig. "Tyvärr får vi stå ut med att folk står på knä med nedböjt huvud och tigger i Uppsala". Ja, stackars dig, Stefan Hanna, som får stå ut med att människor är beroende av andras medkänsla. Det är vekligen synd att det inte finns någon laglig grund till att förbjuda dem att vistas på gatorna tillsammans med oss vanligt folk. Jag vet! Varför kan ni inte bara komma på en ny lag som rensar Uppsala på lite smutsiga människor? Jaha, du hade redan föreslagit det. Passa på att förbjuda tuggumin på marken samtidigt, det är också himla fult.
Eller är det kanske så, att anledningen till att tiggare är så otroligt jobbiga är att de ger folk dåligt samvete? Människor som vet att de har pengar på banken och sedlar i fickan går bara förbi och låtsas att de inte ser. Personligen har jag alltid haft den synen på saker att om man får dåligt samvete av något så ska man göra det motsatta. Man får ju dåligt samvete när man vet att man har gjort fel. (Som en parentes länkar jag ett blogginlägg av krönikören Lisa Magnusson som jag tycker hör till ämnet. Krönikan publicerades i Metro och är även den något jag känner obehag av att läsa, kan skriva om den någon annan dag. Klicka här för att komma till inlägget.)
Är det inte upp till var och en om man vill tigga?
– Det är inte förenligt med den ordning och reda jag tycker att vi ska ha i samhället. Det handlar inte om att jag vill osynliggöra problemet men vi har en socialtjänst och det är inte nödvändigt att tigga för att få mat på bordet, svarar Stefan Hanna.
Ja, men precis. "Ordning och reda". Jag tycker absolut att ett förbud mot tiggeri är att osynliggöra problemet, men okej, lever man i förnekelse så visst. Men där kom något klyftigt. Socialtjänst!
– EU-medborgare får vistas i Sverige i tre månader för att söka jobb och de ska under tiden vara självförsörjande, säger Siw Persson.
– Personer som kommer till Uppsala från andra länder för att tigga har i allmänhet inte rätt till socialbidrag. Det vet de och därför vänder de sig inte till socialtjänsten. Det här är ingen stor fråga för socialtjänsten i Uppsala.
Visste Stefan Hanna om det här när han uttalade sig? Det finns socialbidrag, ja, men visste han om vad det är för regler som gäller för att man som invandrare ska få det? Ju mer jag läser, desto mer känns det som om han inte riktigt vet vad han pratar om. Och jag känner inte att jag får några svar på mina frågor heller. Han vill förbjuda tiggare för att de är obehagliga att se på, den känslan får jag. Det här med organiserat tiggeri... Det kanske finns. Men eftersom de varken kan bevisa att det finns i Uppsala eller vilka som i så fall skulle hålla på med det, så tycker jag bara att hans ogenomtänkta yttringar i den här artikeln vädrar dumma svepskäl till att städa lite.
Och en sak till.
Enligt Siw Persson finns undantaget om någon tiggare skulle hamna i en akut nödsituation.
– Då måste vi göra en bedömning om rätten till bidrag men det kan inte utbetalas någon längre tid. I sådana fall kan det bli frågan om pengar för att resa till hemlandet.
Är inte alla tiggare i akuta nödsituationer, med svenska mått mätt?
Visste Stefan Hanna om det här när han uttalade sig? Det finns socialbidrag, ja, men visste han om vad det är för regler som gäller för att man som invandrare ska få det? Ju mer jag läser, desto mer känns det som om han inte riktigt vet vad han pratar om. Och jag känner inte att jag får några svar på mina frågor heller. Han vill förbjuda tiggare för att de är obehagliga att se på, den känslan får jag. Det här med organiserat tiggeri... Det kanske finns. Men eftersom de varken kan bevisa att det finns i Uppsala eller vilka som i så fall skulle hålla på med det, så tycker jag bara att hans ogenomtänkta yttringar i den här artikeln vädrar dumma svepskäl till att städa lite.
Och en sak till.
Enligt Siw Persson finns undantaget om någon tiggare skulle hamna i en akut nödsituation.
– Då måste vi göra en bedömning om rätten till bidrag men det kan inte utbetalas någon längre tid. I sådana fall kan det bli frågan om pengar för att resa till hemlandet.
Är inte alla tiggare i akuta nödsituationer, med svenska mått mätt?
Repetition
Idag har jag försökt ta tag i mer pluggande, men jag måste säga att det har gått trögt. Jag har fått kämpa för att orka, och varva med avsnitt av Vänner som belöning. Nu har jag precis läst igenom massor med gammal grammatik, och är inte helt säker på att jag kan pressa in mer i mitt huvud idag. Jag har kommit till den punkten där jag känner att jag är rädd för att läsa något annat, eller ens lyssna på texten i låtarna jag lyssnar på, eftersom jag tror att det skulle kunna putta ut alla nya, fräscha kunskaper jag har mosat in i huvudet. Det är en lite läskig känsla faktiskt.
Men som sagt, nu orkar jag nog inte mer idag. Det får bära eller brista imorgon. Jag vill ju hemskt gärna slippa gå om den här nivån som jag går i skolan nu, eftersom jag vill hinna lära mig mycket medan jag är här, men någon måtta får det vara på pluggerierna. Proven vi har nu i mitten av terminen och slutproven avgör om man klarar kursen eller inte. Får man 60% så hamnar man i något slags mellan-klass där man repeterar lite och går vidare lite. Får man 70% så är man godkänd och får komma till nästa nivå, eller klass.
Jag önskar mig själv lycka till imorgon.
Over and out,
Bea
Men som sagt, nu orkar jag nog inte mer idag. Det får bära eller brista imorgon. Jag vill ju hemskt gärna slippa gå om den här nivån som jag går i skolan nu, eftersom jag vill hinna lära mig mycket medan jag är här, men någon måtta får det vara på pluggerierna. Proven vi har nu i mitten av terminen och slutproven avgör om man klarar kursen eller inte. Får man 60% så hamnar man i något slags mellan-klass där man repeterar lite och går vidare lite. Får man 70% så är man godkänd och får komma till nästa nivå, eller klass.
Jag önskar mig själv lycka till imorgon.
Over and out,
Bea
Midterms och ny hårfärg
På måndag och tisdag har vi en massa prov på allt som vi hittills har lärt oss. Det känns ju kul att vi har feta prov och en halv termin kvar när folk där hemma är som mest upptagna med att ta studenten och roa sig. Nåväl, det är ju helt klart värt det att få vara här.
Idag har jag läst igenom en massa grammatik och ska fortsätta repetera imorgon. Jag sa till och med nej till att gå ut och umgås med mina klasskompisar förut, dels för att jag nog ville läsa på lite mer och dels för att jag helt enkelt inte orkade ge mig iväg ikväll.
Igår färgade jag håret svart. Ciiah och Hanna tyckte nämligen att det skulle passa med svart till min nya lugg som jag har klippt till.
Och ni behöver inte säga något, för jag vet redan att jag är skitsnygg i svart hår och röda läppar. ^.^
xoxo, Bea
2012-05-22
Igår morse var det solförmörkelse som syntes i Japan. En ringformad solförmörkelse. Den ska tydligen ha varit häftig att se, men jag vet inte för jag sov då. Jag tror att jag ska åka till Australien i November, för det ska bli en total solförmörkelse där då. Jag och mina lysande idéer.
Så, vad händer mer i Japan? En hel del plugg. Jag målar mycket eftersom jag är inne i en sån period och jag har köpt akvarellfärger. Igår grabbade jag tag i The Great Hunt igen för att fortsätta läsa. Jag började med den innan jag åkte, men sen jag kom hit så har jag mest bara lyssnat på Harry Potter på ljudbok. Det känns skönt att hålla i en stabil pocketbok igen. Att se texten liksom.
Här är det varmt och luften är fuktig. Jag har ganska svårt att tänka mig att folk i Sverige snart får sommarlov, eftersom vi fortfarande har nästan två månader kvar. Ganska konstigt egentligen, med tanke på att det har varit sommarvärme ute länge nu enligt mig.
Jag trivs här. Jag tycker om allting med Kyoto, utom de värdelösa 1-yenmynten. Jag cyklar till skolan varje morgon så jag har blivit van vid vänstertrafiken. På lunchen går vi till matbutiken Nakamura precis vid skolan och köper bentolådor (typ matlådor) som man kan värma i microvågsugnar där, sedan brukar vi gå upp och sätta oss utanför universitetets café. Högst upp i trappan har man utsikt ända till bergen på andra sidan stan.
Vi har börjat ha kalligrafilektioner varje måndag, men bara i fem veckor. Både jag och Hanna tycker att det är den bästa lektionen på hela veckan. Det är fantastiskt roligt på något vis, men det finns samtidigt så många detaljer att tänka på för att få kanjitecknen rätt, att det för mina tankar till karate och att öva kata. Jag har egna kalligrafisaker så jag kan hålla på hemma om jag vill. Kanji över huvud taget visade sig vara ganska roligt att kunna. Tar man bara ett i taget så är det ju inte så svårt att lära sig de vanligaste. Rätt som det är så kan man läsa enkla meningar som innehåller kanji. Jo, jag har fått bestämma vilka kanjitecken jag vill skriva mitt eget namn med också!
唄愛鳥珠
Så, vad händer mer i Japan? En hel del plugg. Jag målar mycket eftersom jag är inne i en sån period och jag har köpt akvarellfärger. Igår grabbade jag tag i The Great Hunt igen för att fortsätta läsa. Jag började med den innan jag åkte, men sen jag kom hit så har jag mest bara lyssnat på Harry Potter på ljudbok. Det känns skönt att hålla i en stabil pocketbok igen. Att se texten liksom.
Här är det varmt och luften är fuktig. Jag har ganska svårt att tänka mig att folk i Sverige snart får sommarlov, eftersom vi fortfarande har nästan två månader kvar. Ganska konstigt egentligen, med tanke på att det har varit sommarvärme ute länge nu enligt mig.
Jag trivs här. Jag tycker om allting med Kyoto, utom de värdelösa 1-yenmynten. Jag cyklar till skolan varje morgon så jag har blivit van vid vänstertrafiken. På lunchen går vi till matbutiken Nakamura precis vid skolan och köper bentolådor (typ matlådor) som man kan värma i microvågsugnar där, sedan brukar vi gå upp och sätta oss utanför universitetets café. Högst upp i trappan har man utsikt ända till bergen på andra sidan stan.
Vi har börjat ha kalligrafilektioner varje måndag, men bara i fem veckor. Både jag och Hanna tycker att det är den bästa lektionen på hela veckan. Det är fantastiskt roligt på något vis, men det finns samtidigt så många detaljer att tänka på för att få kanjitecknen rätt, att det för mina tankar till karate och att öva kata. Jag har egna kalligrafisaker så jag kan hålla på hemma om jag vill. Kanji över huvud taget visade sig vara ganska roligt att kunna. Tar man bara ett i taget så är det ju inte så svårt att lära sig de vanligaste. Rätt som det är så kan man läsa enkla meningar som innehåller kanji. Jo, jag har fått bestämma vilka kanjitecken jag vill skriva mitt eget namn med också!
唄愛鳥珠
Det är tecknen för "sång", "kärlek", "fågel" och "pärla". Beatorisu. Jättegulligt, jag vet.
Jag undrar om jag fortfarande kan läsa devanagari. Hm...
Tyska? Tja, varför inte? Jag hade ju en tysk lärare i hindi.
Det är nog inte så konstigt att jag tycker att det mest intressanta med språk är alla olika skriftspråk som finns. Jag är ju en boktjej, så att säga.
Nej, nu ska jag nog göra något annat. Kanske öva lite glosor.
Natti natt
/Bea
Jag undrar om jag fortfarande kan läsa devanagari. Hm...
Tyska? Tja, varför inte? Jag hade ju en tysk lärare i hindi.
Det är nog inte så konstigt att jag tycker att det mest intressanta med språk är alla olika skriftspråk som finns. Jag är ju en boktjej, så att säga.
Nej, nu ska jag nog göra något annat. Kanske öva lite glosor.
Natti natt
/Bea
Gion!
Idag har vi varit i Gion och tittat på maiko-dans. Det var superfint, och häftigt! Satt bara och var lite ledsen över att jag inte förstod berättelsen bakom. Men det var väldigt speciellt och helt klart ska man försöka gå på det om man kommer hit. Tyvärr fick man inte fotografera, så jag tog inga bilder från dansen, men eftersom Google är min vän så kan jag lägga upp en bild på hur det såg ut. Ett litet smakprov.
Såhär fint klädda och sminkade var de! Det är så man vill äta upp deras kläder.
xoxo, Bea
Såhär fint klädda och sminkade var de! Det är så man vill äta upp deras kläder.
xoxo, Bea
Sagan om toffeln
Nu ska jag berätta den lustiga och sorgliga historien om min toffel.
Det var en gång en toffel. Det var min toffel, en sån där mysig en, som är mjuk och gosig på insidan. Jag fick den tillsammans med en annan toffel en gång i tiden och de trivdes så bra på mina fötter och mina fötter trivdes i tofflorna.
Så kom dagen då jag skulle börja packa inför avresan till Japan. Jag bestämde mig snabbt för att mina tofflor skulle med, så jag packade ner dem bland andra prylar, kläder och nödvändigheter. Väl i mitt nya hem i Kyoto spatserade jag runt i mina tofflor som aldrig förr. Dag som natt, morgon som kväll, höll de mina fötter varma.
En dag bestämde jag mig för att ta ett bad. Som den förutseende flicka jag är, så ställde jag tofflorna inne i badrummet tills dess att jag hade badat klart. Men! Då hände plötsligt något som jag inte hade kunnat förutse... När jag drog ur ploppen ur hålet i badkaret så blev det en liten översvämning i badrummet. Det blev alldeles blött på golvet och mina stackars tofflor blev nerdränkta. Var skulle jag göra av dem? Var kunde jag hänga dem på torkning? Jag hade inget svar, så jag lät dem stå i badrummet.
Nej, det var verkligen inte det mest intelligenta val jag någonsin fattat. Tofflor torkar uppenbarligen inte om man bara låter dem ligga helt genomblöta, så när solen började skina varmt ute så tog jag i stället med dem till fönstret. Utanför mitt fönster finns nämligen en väldigt smal liten balkong, troligtvis som är till för blommor (och min värmepumpgrej som också står där). Jag satte i alla fall ut tofflorna där på torkning, vilket fungerade bra! Efter bara någon dag i solen utanför mitt fönster så tittade jag till dem och märkte att de hade torkat avsevärt.
Då lyckades jag med något som bara jag lyckas med. Ni förstår att trots att jag är utrustad med en ganska välfungerande hjärna, så är motoriken inte den bästa. Jag är med andra ord ganska klumpig. Jag tog upp min toffel och kände på den, sträckte mig för att sätta tillbaka den igen och tyckades välta ner den över kanten.
Och för att ni ska förstå det mest sorgliga och lustiga med den här historien, så måste jag förklara hur jag bor. Jag bor på andra våningen. Utanför mitt fönster är det växtlighet, gravstenar och andra byggnader. Jag vet inte alls hur man tar sig ner dit. Jag vet inte hur jag ska kunna hämta upp min älskade toffel. Det här hände i måndags eller tisdags. Det har spöregnat i två dagar nu. Min toffel ligger fortfarande där nere.
Vila i frid.
/Bea
PS. Den andra toffeln ligger torr och glad i hallen. Jag vet inte vad jag ska göra med den heller. DS.
Så kom dagen då jag skulle börja packa inför avresan till Japan. Jag bestämde mig snabbt för att mina tofflor skulle med, så jag packade ner dem bland andra prylar, kläder och nödvändigheter. Väl i mitt nya hem i Kyoto spatserade jag runt i mina tofflor som aldrig förr. Dag som natt, morgon som kväll, höll de mina fötter varma.
En dag bestämde jag mig för att ta ett bad. Som den förutseende flicka jag är, så ställde jag tofflorna inne i badrummet tills dess att jag hade badat klart. Men! Då hände plötsligt något som jag inte hade kunnat förutse... När jag drog ur ploppen ur hålet i badkaret så blev det en liten översvämning i badrummet. Det blev alldeles blött på golvet och mina stackars tofflor blev nerdränkta. Var skulle jag göra av dem? Var kunde jag hänga dem på torkning? Jag hade inget svar, så jag lät dem stå i badrummet.
Nej, det var verkligen inte det mest intelligenta val jag någonsin fattat. Tofflor torkar uppenbarligen inte om man bara låter dem ligga helt genomblöta, så när solen började skina varmt ute så tog jag i stället med dem till fönstret. Utanför mitt fönster finns nämligen en väldigt smal liten balkong, troligtvis som är till för blommor (och min värmepumpgrej som också står där). Jag satte i alla fall ut tofflorna där på torkning, vilket fungerade bra! Efter bara någon dag i solen utanför mitt fönster så tittade jag till dem och märkte att de hade torkat avsevärt.
Då lyckades jag med något som bara jag lyckas med. Ni förstår att trots att jag är utrustad med en ganska välfungerande hjärna, så är motoriken inte den bästa. Jag är med andra ord ganska klumpig. Jag tog upp min toffel och kände på den, sträckte mig för att sätta tillbaka den igen och tyckades välta ner den över kanten.
Och för att ni ska förstå det mest sorgliga och lustiga med den här historien, så måste jag förklara hur jag bor. Jag bor på andra våningen. Utanför mitt fönster är det växtlighet, gravstenar och andra byggnader. Jag vet inte alls hur man tar sig ner dit. Jag vet inte hur jag ska kunna hämta upp min älskade toffel. Det här hände i måndags eller tisdags. Det har spöregnat i två dagar nu. Min toffel ligger fortfarande där nere.
Vila i frid.
/Bea
PS. Den andra toffeln ligger torr och glad i hallen. Jag vet inte vad jag ska göra med den heller. DS.
漢字をべんきょうします！
Sitter här och känner mig sjukligt duktig efter att ha memorerat 49 kanjitecken. Jag kommer troligtvis glömma bort en del, men just nu sitter de där inne och myser. Ska alldeles alldeles strax återgå till plugget, men här är de i alla fall. Enjoy!
日、月、火、水、木、金、土
山、川、田
一、二、三、四、五、六、七、八、九、十
百、千、万、円
学、生、先、会、社、員、医、者
本、中、国、人
今、朝、昼、晩、時、分、半、午、前、後
休、毎、何
Den här bloggposten vaccinerar 95 barn
UNICEF vaccinerar i Elfenbenskusten © UNICEF/Asselin
Jag upptäckte den här grejen och tyckte att det var värt det. Jag har en blogg, så varför inte vaccinera lite ungar genom att skriva ett par rader extra i den? Jag är redan världsförälder, men om DU också vill bli det så är det möjligt att bli det här. Hundra kronor i månaden kostar det, vilket inte svider alltför mycket i plånkan enligt mig.
Ah jo, info om hur man vaccinerar ungar genom att blogga finns här. Det är inte särskilt jobbigt och det vet jag av erfarenhet. Mellan den 16e april och den 13e maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin för varje bloggare, så vill man vara med och blogga för varenda unge så bör man göra det innan den 13e maj. Heja heja!
xoxo, Bea
Ah jo, info om hur man vaccinerar ungar genom att blogga finns här. Det är inte särskilt jobbigt och det vet jag av erfarenhet. Mellan den 16e april och den 13e maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin för varje bloggare, så vill man vara med och blogga för varenda unge så bör man göra det innan den 13e maj. Heja heja!
xoxo, Bea
Cykel!
Idag har jag äntligen köpt en cykel, och den är totally orange. Orange! Sexhundra spänn kostade den och det tror jag absolut att den var värd. Jag måste dock införskaffa ett lås till den snarast.
Till nästa fantastiska nyhet: Pottermore har öppnats för allmänheten, så alla HP-nördar där ute kan ju bli vän med mig där! Nickname "ShieldPhoenix5942". Till er som inte är med på Pottermore: nej, jag valde inte det namnet själv. Man blir tilldelad. Fast det är förstås lite flashigt att heta ShieldPhoenix haha ;)
Lagom rutinmässigt
Idag har det regnat. Det regnar fortfarande. Trots det så gick jag hela vägen hem under mitt paraply, och jag tog omvägen förbi... marknaden vad-den-nu-heter för att handla. Det var duktigt av mig, tycker jag. Sen upptäckte jag min stora hög med tvättkläder, så jag masade mig ner till tvättstugan och satte igång en maskin innan lunch. Innan jag lagade lunch alltså, klockan närmade sig väl två då kanske. Nu hänger det alltså trosor och strumpor från min gardinstång. Förhoppningsvis är de i alla fall rena nu.
Jag ska alldeles strax sätta igång med dagens läxor. Kyoo no shukudai, så att säga. Tre dagar i skolan och längtar redan till helgen. Det blir nog ganska.. ganska så najs. Sova länge och motto motto benkyoo shimasu! Jo, men visst, vad är väl bättre än att ha tid att plugga en hel helg? Skönt. Då kanske jag hinner lära mig förstå vad vi har gjort hittills. Det är ganska kul och inte så svårt, direkt. Det är bara det att det är så mycket.
Jag såg en fin fågel idag igen. Eller flera. Jag såg en helvit, långbent fågel som liknade en trana eller nåt sånt, och sen såg jag en massa helsvarta fåglar, typ korpliknande eller nåt. Alltså, ni märker ju hur dålig jag är på fågelarter. Men de var fina i alla fall. Bra. Bra att de var fina. Varför det? Jag vet inte. Varför är det bra att jag njuter av att titta på random djur, vad tjänar de på det? Jag vet inte. Det spelar ingen roll, utseende spelar ingen roll. Okej, det ballar ur. Plugga var det ju. Benkyoo shimasu. Jag råkade säga att jag åt hund igår. Det gjorde jag inte, jag lovar. Men vem kan hålla reda på skillnaden mellan "inu" och "niku"? Tydligen inte jag, i alla fall.
xoxo, Bea
Jag ska alldeles strax sätta igång med dagens läxor. Kyoo no shukudai, så att säga. Tre dagar i skolan och längtar redan till helgen. Det blir nog ganska.. ganska så najs. Sova länge och motto motto benkyoo shimasu! Jo, men visst, vad är väl bättre än att ha tid att plugga en hel helg? Skönt. Då kanske jag hinner lära mig förstå vad vi har gjort hittills. Det är ganska kul och inte så svårt, direkt. Det är bara det att det är så mycket.
Jag såg en fin fågel idag igen. Eller flera. Jag såg en helvit, långbent fågel som liknade en trana eller nåt sånt, och sen såg jag en massa helsvarta fåglar, typ korpliknande eller nåt. Alltså, ni märker ju hur dålig jag är på fågelarter. Men de var fina i alla fall. Bra. Bra att de var fina. Varför det? Jag vet inte. Varför är det bra att jag njuter av att titta på random djur, vad tjänar de på det? Jag vet inte. Det spelar ingen roll, utseende spelar ingen roll. Okej, det ballar ur. Plugga var det ju. Benkyoo shimasu. Jag råkade säga att jag åt hund igår. Det gjorde jag inte, jag lovar. Men vem kan hålla reda på skillnaden mellan "inu" och "niku"? Tydligen inte jag, i alla fall.
xoxo, Bea
Hen? Men snälla någon
Nu tycker jag faktiskt att den börjar bli lite tråkig, den där jämlikhetskampen för att kvinnor och män ska vara lika och så vidare. Okej, det finns orättvisor. Bra att folk vill ändra på det och göra så att kvinnor och män ska få lika lön, kunna göra vad de vill med sina kroppar (tjejer slutar raka sig osv)... Men det här lilla, gulliga ordet "hen" är faktiskt, enligt mig, att gå aaaaningen för långt.
Hen är ett bra, könsneutralt ord om man vill prata om någon som man inte vet könet på. "Brevbäraren har varit här och hen lämnade ett paket". Men när folk börjar använda ordet om personer som de vet om det är en kvinna eller man, då blir jag lite trött i huvudet. Jag är ingen hen. Jag är en hon.
Det var någon som skrev något i stil med "men varför blir han irriterad för att han blir benämnd med ett könsneutralt pronomen?" Men kära någon, precis lika mycket som man inte ska ta för givet att folk är så att säga "bekväma" med sitt fysiska kön, lika mycket ska man väl inte ta för givet att de inte bryr sig? Det är faktiskt skillnad på män och kvinnor. Nej, inte i värde eller intelligens. Jag känner att jag är en kvinna och inte en man, och det har inte med uppfostran att göra, det är biologi. Om någon skulle kalla mig för "hen" så skulle jag också ta det som en förolämpning.
Nej, man ska inte ta för givet att folk inte är transpersoner eller homosexuella, men ska vi verkligen gå runt och alltid tänka på att folk är det då? Majoriteten av världens befolkning är helt okej med sitt eget kön och blir attraherade av det motsatta. Jo, jag lovar, det är faktiskt så!
Det finns en hel massa människor som har diabetes, men inte går väl alla och bojkottar socker för deras skull? Om jag vill ha choklad så äter jag det. Jag vill inte bli påtvingad diabeteschoklad av personer som tar hänsyn till att en del har diabetes. Jag vill inte bli kallad "hen" av personer som inte tar för givet att jag inte är transperson.
Nej, skärpning! Det är bra med jämlikhet och jämnställdhet, men man behöver inte radera ut könstillhörigheterna. Det är inte att kämpa för jämnställdhet, det är att sudda ut en liten del av den man är som person. Könstillhörigheter och könsroller är inte samma sak, och en del verkar behöva komma ihåg det.
Nu ska jag sova, för jag är jäkligt trött och det kanske märks på texten.
God natt.
Bea
Hen är ett bra, könsneutralt ord om man vill prata om någon som man inte vet könet på. "Brevbäraren har varit här och hen lämnade ett paket". Men när folk börjar använda ordet om personer som de vet om det är en kvinna eller man, då blir jag lite trött i huvudet. Jag är ingen hen. Jag är en hon.
Det var någon som skrev något i stil med "men varför blir han irriterad för att han blir benämnd med ett könsneutralt pronomen?" Men kära någon, precis lika mycket som man inte ska ta för givet att folk är så att säga "bekväma" med sitt fysiska kön, lika mycket ska man väl inte ta för givet att de inte bryr sig? Det är faktiskt skillnad på män och kvinnor. Nej, inte i värde eller intelligens. Jag känner att jag är en kvinna och inte en man, och det har inte med uppfostran att göra, det är biologi. Om någon skulle kalla mig för "hen" så skulle jag också ta det som en förolämpning.
Nej, man ska inte ta för givet att folk inte är transpersoner eller homosexuella, men ska vi verkligen gå runt och alltid tänka på att folk är det då? Majoriteten av världens befolkning är helt okej med sitt eget kön och blir attraherade av det motsatta. Jo, jag lovar, det är faktiskt så!
Det finns en hel massa människor som har diabetes, men inte går väl alla och bojkottar socker för deras skull? Om jag vill ha choklad så äter jag det. Jag vill inte bli påtvingad diabeteschoklad av personer som tar hänsyn till att en del har diabetes. Jag vill inte bli kallad "hen" av personer som inte tar för givet att jag inte är transperson.
Nej, skärpning! Det är bra med jämlikhet och jämnställdhet, men man behöver inte radera ut könstillhörigheterna. Det är inte att kämpa för jämnställdhet, det är att sudda ut en liten del av den man är som person. Könstillhörigheter och könsroller är inte samma sak, och en del verkar behöva komma ihåg det.
Nu ska jag sova, för jag är jäkligt trött och det kanske märks på texten.
God natt.
Bea
Shoppingsugen
Idag är jag tråkig och gör inte ett skit. I stället för att gå och och upptäcka, så sitter jag inne och tittar på kläder tills ögonen blöder. Inte mina egna kläder alltså, utan kläder jag skulle vilja ha. Följande är smakprov på plagg jag fastnade för. Dessa kan man hitta här.
Chokladsug
Jag känner att det har blivit ett väldans nördande av Harry Potter sedan jag kom hit. Det är inte direkt något dåligt, men det blir lite svårt att slita sig ibland. D:
Idag begav jag mig lite motvilligt ut igen, för att leta upp marknaden här som är så mysig. Jag visste på ett ungefär var den ligger, men ändå lyckades jag gå förbi den rätta vägen. Det vad dock helt okej eftersom jag i stället hittade vad jag tror är floden Kamo. Inget att gratulera mig för, eftersom den ligger så nära här, men ändå. När jag satt där vid floden och blickade ut över vattnet, husen och bergen i fjärran, så funderade jag över varför i all världen jag hade tagit med mig mitt paraply. Det var så fint väder. En stor fågel cirkulerade i skyn och spanade. Jag har ingen aning om vad det var för en fågel, för jag är dålig på arter av alla de slag, men jag kunde inte sluta stirra på den. Japanerna verkade däremot väldigt vana, för det var ingen annan som brydde sig om den.
I vilket fall som helst så gick jag iväg tillbaka in bland husen och letade mig fram till marknaden, där jag införskaffade nödvändigheter, räknade fel på pengarna och hittade Snickers (som jag inte köpte :S). På hemvägen fick jag reda på varför jag släpade på mitt paraply då det, mot alla odds, kom en liten regnskur.
Efter det har jag tillagat och ätit en väldigt vegetarisk soppa med en massa bönor, groddar och sånt, och pluggat till ljudet av Harry Potter och Hemligheternas kammare. Nu funderar jag på att gå ut igen för att leta upp en dryckesautomat som har varm choklad, eftersom jag inte har någon varm choklad hemma. Bara grönt té, och det kan man ju inte leva på, så att säga.
Ha det gött!
xoxo, Bea
Idag begav jag mig lite motvilligt ut igen, för att leta upp marknaden här som är så mysig. Jag visste på ett ungefär var den ligger, men ändå lyckades jag gå förbi den rätta vägen. Det vad dock helt okej eftersom jag i stället hittade vad jag tror är floden Kamo. Inget att gratulera mig för, eftersom den ligger så nära här, men ändå. När jag satt där vid floden och blickade ut över vattnet, husen och bergen i fjärran, så funderade jag över varför i all världen jag hade tagit med mig mitt paraply. Det var så fint väder. En stor fågel cirkulerade i skyn och spanade. Jag har ingen aning om vad det var för en fågel, för jag är dålig på arter av alla de slag, men jag kunde inte sluta stirra på den. Japanerna verkade däremot väldigt vana, för det var ingen annan som brydde sig om den.
I vilket fall som helst så gick jag iväg tillbaka in bland husen och letade mig fram till marknaden, där jag införskaffade nödvändigheter, räknade fel på pengarna och hittade Snickers (som jag inte köpte :S). På hemvägen fick jag reda på varför jag släpade på mitt paraply då det, mot alla odds, kom en liten regnskur.
Efter det har jag tillagat och ätit en väldigt vegetarisk soppa med en massa bönor, groddar och sånt, och pluggat till ljudet av Harry Potter och Hemligheternas kammare. Nu funderar jag på att gå ut igen för att leta upp en dryckesautomat som har varm choklad, eftersom jag inte har någon varm choklad hemma. Bara grönt té, och det kan man ju inte leva på, så att säga.
Ha det gött!
xoxo, Bea
